Aftonbladet – 15 maj 1852, sida 2

AAA lyckades det ändtligen att den 7 Februari ubblet Cap Froward, den sydligaste udden af Södra Amerikas fastland... Under fortfarande sakta framskridande 1 styf motvind, hvarunder vi hade att fägna oss åt en massa sprutande hvalfiskar och stora flockar fåglar, ankrade vi på flera ställen. såsom i Woodt Bay, Yorks Bay, Borja Bay, till dess. omsider den 10:de Februari vär ädla prinsessas och skeppets namnsdag — Eugenia-dagen — skänkte oss en ostlig hojare, som satte. oss ur sundet och lät oss vid nattens inbrott gunga förbi Cap Pillares ut på Stilla Hafvet. Jag såsom en stackars landkrabba förstår naturligtvis töga af navigationen, men jag begriper ändå, att navigerandet af vär snälla skuta i detta farliga och svåra farvatten burit vittne om en djerf beslutsamhet, oförtrutenhet, raskhet och skicklighet samt osparda ansträngningar å alla sidor, från chefen ända till båtsmannen, och att denna segling åtminstone i våra nautiska annaler kommer att åt sina ledare bereda en väl förtjent utmärkelse. Magelhaens sund, med sina farligheter och svårigheter; är dock skönt att som passage rare och åskådare genomila. Temperaturer är visserligen stundom nog låg (den nedsteg ända till 39, fastän det nu här naturligtvis var midt i högsommaren), så att man är ku: Jen och finner det litet otrefligt. . Från Cap. Froward till utfarten i Stilla hafvet vid. Car Piilares, utgöres passagen af en smal ränna här och der inskuren i vackra vikar inåtlandet samt sund, .som öppna sig mellan de väldiga öarne, och omgifven af fjäll af de mes