Aftonbladet – 15 maj 1852, sida 2

ägsta trappsteget af. mensklig odling, och icke ons tyckas hafva någon gnista afreligiös eller social instinkt, husera i wigwams, hvaraf vi sågo några öfvergifne på en gudomligt vacker skogsudde invid en strömmande flod. Dessa wigwams äro-af tunna. basttågors hop-. bundna i form af stora runda hundkojor, och uti dem ligga de nakna eller ien hud inhöljde innevånarne, födande sig af snäckdjur — hvaraf vi sågo en hel bank liggande framföre en af hyddorna — skälar och rå fisk. Som bekant är, äro Eldsländarne delade i flera stammar sins emellan vidt åtskiljda, men alla tjufaktiga och trätgiriga samt misstänksammas. De äta vissa delar af sina fienders lik; och när qvinnorna blifva gamla, uppäta de äfven dessa: ty de kunna ej såsom hundarne jaga råttors. Patagonierna hafva ett mildt lynne och äro gärdeles godmodiga varelser samt mot frärnlingar välvillige. Eldsländarne deremot äro vildsinnade och i allt onda och oresonliga. — När man besinnar Magelhaens-sundets naturhistoriska beskaffenhet, dess medaväldiga snömassor beklädda bergstoppar, medan sidorna äro täckta af alitid gröna skogar, hvilkas blad ej fällas, — vidare att i dessa skogar fladdra pappegojor och colibri, medan hvalfiskarne tumla utanföre sunden, som ofta hysa stora fågelmassor, likasom öarne i norra hemisferens nordliga trakter, — att snögränsen här är densamma som i våra högsta fjällbygder, medan innevånarne likväl ännu gå nära nakne och sakna fasta boningsplatser, — så måste man medgifva, att dessa trakter fö!