Valparaiso, den 24 Febr. 1852: Tisdagen den 27 Januari kommo vi utanför inloppet till det märkvärdiga Magelhaenssundet; men hade för de starka vestliga VID ng som i dessa farvatten äro stående oc nära passadlika, en ej obetydlig svårighet att dubblera Cap Virgins, som utgör sydostliga udden af Patagonien. Kusten hade här helt och hållet tycke af Englands, med tvärt afskurna, i hafvet stupande hvita stränder, liknande fästningsvallar; men dessa bestå ej här af krita, utan af ett lerkonglomerat. Sjelfva Magelhaens sund bildar ungefärligen en nästan fullkomligt rät vinkel) gående från Cap Virgins vid Atlantiska hafvet i sydost till Cap Proward och sedermera derifrån i nordvestlig riktning till Cap Pillares vid Stilla Oceanen. Svårigheten att beBöegla detta sund är allmänt bekant, och seglingen der, i synnerhet från öster mot vester, i hög grad fruktad. Orsaken dertill ligger dels i de rådande vestliga vindarne, som förhindra all hastig passage till Stilla hafvet; dels i farvattnets trånghets som ej är gynnsam för kryssning, hvilken dessutom har att strida mot starka strömsättningar, dels i sparsamheten af tjenliga ankarsättningar. — Lägger man dertill klimatets stränghet, äfven under de så kallade sommarmånaderna, så finner man, att seglingen ingalunda-hör till de angenäma. I sednare tider, hufvudsakligen efter skeppet Beagles Te52, har man erseHertid erhållit gånska noggranna och tillförlitliga kartor öfver sundet, så att denna passage troligen a hädanefter blir mera freqventerad. Ty utom det att man genom begagnandet af denna väg ansenligen vinner i tid mot att omgegla Cap Horn, undslipper ran äfved dess våldsgmma stormar, höga sjö samt för färliga kyla och rusk.Sandet begagnas ret dan af ångbåtar och smörre fartyg; Vi mötte en engelsk brigg vester om Cap FroMkde Men är jag rätt underrättad, så bar lott en !enda gång en fregatt, en engelsk;