Aftonbladet – 11 maj 1852, sida 2

vadade fram, upp till en på en aflägsen höjd belägen posada, dit vi ock slutligen hunno efter mångahanda bedröfvelser. Här emottog man oss med synnerlig gästvänlighet, upptände en brasa för att torka mina och min bärares kläder, bjöd oss varm toddy, cigarrer och matå, men ville på intet vilkor emottaga den ringaste betalning för välfägnaden. På detta sätt, sade man mig, äro landtboerna här alltid frikostiga och emottaga en fremling med synnerlig gästfrihet. Matå, som man ser dem. stundeligen njuta, är en egen anrättning. Detär en blandning af socker, varmt vatten och de söndersmulade bladen af Paraguaytheet (ilex paraguensis, en buske, som växer högre upp åt Platafloden och der utgör en vigtig exportartikel), alltsammans hoprördt i en rund trädkopp, kalabass, frukten af crescentia cujete. Drycken uppsuges medelst ett långt rör, vanligen af silfver, med en utvidgning i dess nedra ända. Temperaturen, som före pamperon varit brännande sommarhet, blef efter densamma ganska sval, och genomfrusen nådde jag staden, hvars märkvärdigheter jag. beskådade, tills det blef tid att återfara till fregatten. En annan utvandring gjorde jag till en vid den inre vikens början belägen kulle, Sierra, på hvars topp en som det tycktes i mindre godt stånd varande fästning var anlagd. Det var på denna kulle och kring denna fistning, som dagliga skärmytslingar lära hafva under kriget egt rum. Nu voro fästningsportarne öppna och derinom rörde sig en liten besättning af de mest vildt-blickande soldater i gamla torftiga munderingar. Nedanföre kullens sluttning var ett läger uppslaget med sina töltrader, der en brasiliansk afdelning var stationerad. Största delen af soldaterna, som alla sågo helt vederstyggliga ut, voro sysselsatta att vid små eldar tillaga sina köttportio