förbrytelser; och då den här. svårt att så hastigt rätta sig, så väntade jag visserligen att få se herrar prefekter mot densamma slunga oanska talrika första varningar, hvilket också inträffat, men jag vågar påstå, att vid prötning af vissa af dessa fall man ej kan undgå att öfvertyga sig att herrar prefekter långt mer öfverskridit modus in rebus än de tidningar som de varna. En tidning af regeringens anhängare jemför den nuvarande tidpunkten med Augusti. Den franska bourgeoisien gör åt Napoleons. brorson detsamma som den romerska bourgeoisien gjorde åt Czsars, den undviker honom. Detta är till en viss del sannt, men bör man förvånas deröfver, om regeringen mer än förståndigt och nödigt är sårar dess vanor, dess ider och den opinion som den sedan lång tid tillbaka. haft tillstånd att skapa sig om sina rättigheter? Det är med bourgeoisien, med medelklassen, såsom med den högre klassen, såsom med folket, den har sina goda och siaa. dåliga instinkter. Den skulle måhända, om Louis Napoleon icke. stötte den tillbaka, icke blifva honom systematiskt fiendtlig, och då den tidning om hvilken jag talar hotar den med att få se Louis Napoleon regera utan eller emot den, stödjande sig endast på armeåen och på massorna, så är det icke endast denna bourgeoisie, utan Louis Napoleon sjelf, som den hotar med en stor fara, ty det borgerliga elementet är i Frankrike af en omiätlig vigt. Det återspeglas af armåen och af folket, och om det skulle komma derhän att det bestämdt droge sig tillbaka från regeringen, så finge vi snart se huru mycket som äterstode henne. Jag har nu öfverlemnat mig åt ganska vidlyftiga och kanske ganska tråkiga betraktelser. Jag står måhända under inflytande at den förflutna veckan, Den har i min tanka varit ganska dyster. Den orleanska affären har upprifvit de smärtsamma intryck, som denna sak alltifrån början åstadkommit. Lag-. ligheten af :den orleanska familjens an5pråk är ingalunda tvifvelaktig iden frar. ska domarekärens och de franska jesuit .ernas ögon och underdomstolens utslag je odat en Äl. lämpning af en PrnCIp, aka -oskiljaktig från sjelfva. grundvalarne ör rättstillståndet, som från våra heliga 5 nationella traditioner, en prinetp, Som tydligt särskiljande de olika myndigb erna och viljande det hvar och er OS g i egen sfer, oföränderligen förbehåller somMstolarne frågan om eganderätt. Också ha; man med smärta sett statsrådet intervenera : denna klara sak för att afgöra den såsom tvistig. Att såra de allmänna rättsprinciperna är ett ytterligare dåligt drag i den nu rådande allmänna politiken. Å. H.