Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 3

hållande till intensiteten (;stränga herrar styra aldrig länge,); den jag nu bevittnade varande föga öfver en timme. Före dess ankomst sjunker floden helt plötsligt, barometern faller mycket och stiger helt hastigt före stormbyens inbrott. Himmeln. är i början kler och solbelyst, vinden, som då vanligen kommer från O., vänder sig till N., springer helt plötsligt till NNV. och NV. och ett stilla lugn inträder, tills det tvärt bröter löst. Himmelen betäckes nu af moln, som jagas häftigt af stormvinden och förskingras. Andra svarta moln uppstiga nu i O., de vidgas, horisonten flammar oväntadt upp; himlahvalfvet blixtrar med gulgröna lågor i långa strimmor; . åskan slår knall på knall; vindarne-rusa jagande öfver slätterna, så att trädens kronor: böja sig ned mot marken; -slagregnet faller bokstafligen i strömmar: allt synes i. ett, verkligt, uppror. Dock äro icke alla pamperos så häftiga; somliga åtföljas-af: lindrigistorm; och temligen lindriga vattuflöden; andra hafva nästan ingen åska med sig, men sådana som den ofvan skildrade äro de vanligaste, och det är ett skådespel, som I sitt ohyggliga majestät. är synnerligen egnadt att gifva ett fruktansvärdt begrepp om elementernas raseri. (Fortss-följer.)