Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 3

ter ur det förfallna väeka boningarne, ser plosen rödja undan tistlarne, odlade fält börja tt breda ut sig. Säkerligen skall om några ör trakten häromkring visa sig lika leende och bördig som fordom, om ej ännu mera, Bredvid stenhusen, som ännu äro obeboeliga, hade nan på flera ställen upprättat provisionella ryddor af gräs och buskar; inneslutande den amilj, som med ifver nu sysselsatte sig att förnya sitt gamla hem. De odlingar, som innu stå qvar och till största delen bestå af najs. och rotfrukter, äro omgifna med häckar kf agave americana (den s.k. hundraåriga uloen), som vid: denna tid utvecklade sina suilgula blommor och lygte med sin rosett af jocka, taggiga, väldiga blad, som sen stor srmljusstake med sin höga stam och vidlyfiga utspärrade grenar. , På en af mina. exkursioner i dessa omgifningar, der jag i allmänhet ej skördade synnerligen mycket för mina samlingar, öfverfölls jag af ett af dessa oväder och stormar, som. i desBa trakter äro kända under namnet pampero. Paimperos äro häftiga vindstötar. helt egendomhga för Platafloden och de farvatten, som omgifva densamma. Kommande från de aflägsna Anderna och susande öfver de omätliga Pampasslätterna; urladda de här all sin väldsamhet; det är sällsynt att de sträcka sig norr om ön St. Catharina. Dessa vindar råda isynnerhet i Mars och September månader; i den sednare månaden äro de våldsammast, men äfven under sommarmånaderna äro de ganska vanliga och Käftiga. Varakfigheten ar en pampero står i omvändt för