Det. gifves utan tvifvel tusentals orsakerf som förklara våra revolutioner, våra öfver-s rumplingar, våra förvånande omhvälfningar,f men man kan resumera dem i en enda. all-!g män orsak, och denna är, att den moraliskaji iden, den politiska moralen åtminstone, blif-1 vit hos oss efter hand djupt undergräfd. Jagia vill icke undersöka hvarifrån denna undermi-v nering kommit, till hvilken grad den -kanls vara: ett verk af olycksödet, af la force des chöses, af de styrande eller de styrda, eller! c af: det inflytande som de ömsesidigt utöfvatjif på hvarandra till följd af en naturlig och begriplig återverkan, jag inskränker mig att antyda det ondas orsak, och jag tillägger satt!ä Louis Napoleons styrelse äfven synes öfver-ir tygad derom. Man ser den i sjelfva verket!dq lika mycket sysselsätta sig med moraliska reformer som med politiska, tvenne saker som, lt om de icke äro identiska, dock hafva myc-!r ket gemensamt. Den religiösa principen er-Ir håller de ståtligaste hyllningar; inrikesministern s kallar till sig teaterdirektörerna; han vill renals den franska scenen, och man får medge attlc han i somt icke har så orätt. Undervisnings-li ministern påfinner utvägar att vaka öfver deld fria eleverna vid våra fakulteter eller åtmin-c stone att låta deras snedsprång komma tillle deras familjers kännedom. Ideen är förträff-1 lig, den är faderlig, den är rörande; san-c nerligen hedrar den icke en regering... Jagis skulle kunna anföra flera likartade åtgärder. t Allt detta är syperbt. 1 Men man måste taga sig i akt att dessalf moraliska mesyrer, till hvilka sluta sig åtskil-c liga goda finansoch -lagskipningsåtgärder,g icke åtföljas af en allmän politik som ger an-lö ledning till den, utan tvifvel illvilliga, men i alla fall förhatliga tydningen att allt dettall sker långt mindre i religionens, i moralens, i!8 samhällets, i landets intresse, än fast mer ilc den närvarande styrelsens, till dess konsolide-v rande och till betryggande af dess framtid. j1 En regerings allmänna riktning är i sjelfvalc verket i förhållande till detaljerna af dess sty-l relseåtgärder detsamma som solen är i förhål-lä lande till alla af henne belysta föremål, detlr är genom dess allmänna riktning som allalc dess särskilda handlingar erhålla sin betydelse, !l sin kolorit och följaktligen hela sin karakters inför opinionen. f Nåväl! jag tror mig kunna säga att Louisf Napoleon i sin politik spelar ett allt för högt!r spel.Den synes upptagen längt mer af per-!r sonliga än af nationella omsorger. G Hvar och en har sina ider. Mina, om 7 än skulle innebära-någon villfarelse, bn fo minstone-en i Frankrike ganska 7, pg gi tjenst, den att aldrig hafva för. äv syn Makten och friheten äro för .-rändrats. . vh förbundna väsenden. S a vega läpp regeringar, hvilkar ag afskyr dessa svaga de beständipt -s myndighet bestrides, emedan tin fö oc befinna sig i alternativet att angen : ; kun: vatla för en revolution eller att om de ua det, hvilket är sällsynt, upprätthålla sig genom ett förtryck, i alla händelser ögonblickligt, tillfälligt, och hvilket endast hårdare sammantrycker den spiral, hvars kraft med så mycket större styrka en gång uppkastar revolutionen. Jag medgifver för öfrigt, för att från de allmänna betraktelserna återkomma till det speciella faltet, att Louis Napoleons ställning, sådan pligten, patriotismen, ärelystnaden eller ödet, likagodt hvilketdera, beredt honom den, är särdeles svår och invecklad. Jag är icke nog enfaldig att tro det de demagogiska passionerna skulle vara, jag vill icke säga förintade, men endast lugnade, eller att partierna trädt tillbaka. Långt derifrån, jag är tvärtom böjd att tro det allt detta skall återuppstå icke endast vid hans död eller vid hans fall, utan vid minsta tecken till svaghet. Man har i dessa dagar talat om komplotter, om mer eller mindre utvecklade och uppenbarade anslag emot regeringen, hvilket föranledt hr Girardin till utropet: inga konspirationer. Det säges till och med att polisen har i förstäderna S:t Denis och S:t Martin konfiskerat tryckta proklamationer, som under titel af appel till folket uppmanade till resning. Jag vet icke, huru mycket som är sannt af dessa berättelser, men jag tviflar ingalunda på. möjligheten af att alltsammans är utspridt för att framkalla denna tvingande nöd. wändighet, af hvilken presrenten gjort sitt uppstigande på kejsartronen beroende; åtminstone skola de ej saknas som skola påstå detta, men vare härmed huru som helst, för min del tror jag dock icke att demagogien blifvit pacificerad eller lugnad.. Jag fattar således ganska väl att, äfven om man har för afsigt satt åt floden gifva ett friare lopp, men denna gång lugnt och sansadt, man kan anse det nödigt att rensa dess bädd från åtskilliga orenligheter, dit återföra några forsar som svämmat öfver och innesluta den inom sina bräddar; men jag kan icke: undgå att här tillämpa den kända grundsatsen: Est modus in rebus, sunt certi denique fines, 4Quos ultra citraque nequit concutere rectumn, I politiken som allt annat, skickligheten i utförandet bestämmer handlingens värde. Efter min åsigt vitthar presidentens allmänna politik icke om denna skicklighet. Jag kan t. ex. icke fatta hvilken stor risk landet skulle luit genom offentliggörandet af senatens förhanulingar, samt af en fullständigare och snabbare redogörelse för lagstiftande kårens sessioner, hvilka i principen dock äro offentliga. Sådant kunde visserligen hafva sina olägenheter, men hvar finnas icke sådana, och om en regering kunde vara fast, aktad och varaktig endast med vilkor att den undveke allt som kunde bringa den bekymmer eller möjligen skada henne, så skulle på hela jorden icke finnas någon regering som icke vore fallande eller nära att falla. Detsamma kan sägas om det. slags. rättsförhållande, som upprättas för pressen, och hvaraf Sitcle, för några dagar sedan uppdrog en trogen och sorglig bild. Pressen har visserligen på sitt syndaregister ganska svåra EEE INKA EDER RET EEK NTEA sa rt sd oo RE MM Aps I 2