Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 2

resa sig tvenne gröna kullar eller -be rg, med hvar sitt fäste på toppen. De hvita husen och dömens tvenne höga tornspiror bryta rätt behagligt af mot de gröna slätterna, som omgifva dem. Hamnen är full af grund, så att man ej kan närma sig staden på ett par engelska mils afstånd. Örlogsmännen intaga, såsom vanligt, yttersta redden, och närmare intill staden omgifver handelsflottan densamma i en lång och brokig rad. Man låndstiger vid en hög, långt utskjutande träbro, som uppbäres af: smäckra jernstöd, och befinner sig omedelbart inne i den rörelse, hvaraf staden utmärker sig. På den första tvärgatan ser man en hel mängd vidunderliga fordon, och icke mindre besynnerligt klädda körsvenner. Kärrorna hafva två ofantliga, 3—4 alnar höga ljul, äro framoch baktill öppna och på sidorna försedda med stegar af starkt flätverk, äro förspända med vanligast tre mulåsnor, och på den ena af dessa rider en karl eller ännu oftare pojke, utstyrd i en röd jacka eller fladdrande poncho. och med ett kring benen besynnerligt svep förgadt tygstycke. r Staden är mycket regelbundet byggd i fyrkantiga qvarter (cuadras) af samma storlek; husen nästan utan undantag af blott. en våning, hvitmenade eller grå, med platta tak, vå hvilka man, synnerligast mot aftnarne, ser de sköna hemta svalka, och med fönster försedda med yttre galler af. jern, hvilka gifva åt hela byggnaden ett dystert, nästan fängelselikt. utseende. Gårdarne äro ofta flera innanför hvarandra, på alla sidor omgifna af bebodda våningar, alltid stenlagdaoch stundom