Aftonbladet – 5 maj 1852, sida 3

zurca-klubben (Halsskärar-klubben), blefvo uppsnappade och ögonblickligen skjutne. Inom sina trupper iakttog Urquiza samma stränghet. Den som : vågade taga något: utan: att betala, eller göra den ringaste våldsverkan, blef utan skonsamhet arkebuserad. Både han sjelf och hans stab bodde de första dagarna quintans förstugor och gångar, och icke ett enda rum blef öppnadt förr än i närvaro af en kommission ifrån: Buenos-Ayres.. Af krigsfångarne arkebuserade han endast några högre officerare, hvilka varit nedriga verktyg till Rosas grymheter; hvaremot en af Rosas förnämsta anhängare, don Maximo Terrero, hvars befattning var öfver-intendentskapet af hela kavalleriet — och den enda mån Rosas dotter älskat — blef väl behandlad, oaktadt han efter tappert motstånd bleftillfångatsgen. Så snart hans fångenskap blef kändiBuenosAyres, reste vår konsul och amerikanska konsuln till Urquiza för att förmå honom skona denne man, som var allmänt älskad och intim vän till dem. Urquiza svarade, att don Maximo Terreros lif var ej i fara, emedan han väl kände honom vara den enda hederliga karl af Rosas vänner, och att han hade -ämnat framdeles frigifva honom, men skulle på deras begäran med nöje göra det nu genast. Följande dag erhöll han också friheten. Urquiza fortfor alltjemt att vara diktator, oaktadt en ny guvernör, Vincento Lopez, blifvit utnämnd. Vägen emellan staden och hans högqvarter, .quintan, är dagligen uppfylld af såväl. damer som herrar, hvilka fara ;för att uppvakta dagens hjelte, segerherre och befriare, Urquiza, En eftermiddag kommo tvenne amerikanska officerare, tillhörande en härvarande nordamerikansk fregatt, och föreslogo mig att i sällskap med dem göra en liten lustridt ut till