Till Bestyrelsen för Reformsällskapet N. N. I en tid, utmärkt mer än nägon föregående af stora och hastiga framsteg i vetenskap och industri, och då i djupet stora andliga krafter arbeta på en utvecklingsprocess i samhällenas inre sociala förhällanden, är det med förvåning och smärta man mäste erkänna befintligheten af en allmän politisk domning och slapphet i sinnena, som jemnar vägen för de maktegandes stämplingar mot folkens frihet och heliga medborgerliga rättigheter. Den reaktionära smittan griper, som en giftig miasma, ikring sig, och folkens önskningar om tidsenliga och behöfliga förbättringar i sina institutioner qväfvas och tystna för behofvet att värna deras nästan öfver allt hotade, förvärfvade, eller från äldre tider bevarade rättigheter och sjelfständighet. Tankarne: äro mera riktade på nödvändigheten att konservera hvad man eger, än att arbeta på reformer af det bestående. Om än hos oss en välmenande, lugn och sansad regering, främmande för de hos andra styrelser i Europa ohejdäde begärelser efter maktutvidgning, icke föranleder till sädana farhägor hos svenska folket, som förlamat andra nationers krafter, så lärer i alla fall icke kunna förnekas, att de olyekor och det förtryck, hvaraf en stor del af Europas befolkning lider, och medvetandet af en solidarisk brödraförbindelse emellan folken åstadkommit förstämdhet och nedslagenhet i sinnena, äfven inom värt kära fädernesland. Under sådane missgynnande förhållanden är det, som den vid sista allmänna reformmötet i Örebro utsedda bestyrelse har till äliggande att sammankalla landets reformvänner till allmänt möte. Bestyrelsen skulle anse sig fegt svika det åt densamma lemnade förtroende, om den ryggade tillbaka för de mänga betänkligheter, som utan all fräga möta utfärdandet af en uppmaning till ett vid 1850 ärs möte formligen -beslutadt 3:dje allmänt. reformmöte i Örebro, hälst reformvännernas alltid öppna och ärliga tillkännagifvande af deras rena fosterländska afsigter, icke stridande mot undersätliga pligter eller gällande lagar, borde skydda för så väl moraliskt, som juridiskt klander. Dock framstår en hufvudsaklig omständighet att besinna, som icke låter vä förhand afvisa sig, neml. den: 2 Skola landets reformvänner lyssna till kallelsen, och skall mötet blifva talrikt och värdigt representeradt? Då man känner, hura behofvet af en reform i vär nationalrepresentation blifvit genom erfarenhet allt mera, och af flere insedt och erkändt, borde sädant icke kunna befaras, och likväl hafva ätskillige aktade och upplyste reformvänner yttrat tvekan om lämpligheten af reformvännernas sammankallande nu. Om en sädan opinion möjligen skulle vara den allmänt rådande, och den tystnäd, som den liberala pressen en längre tid iakttagit öfver reformvännernas sträfvanden och syftemål, ger styrka ät en sådan förmo dan, dä skulle i sanning ett förfeladt uppträdande blifva farligare, än en tyst förbidan, och den allmänna reformbestyrelsen genom ett obetänkt sammankallande af reformvännerna till allmänt möte kunna ädraga sig med skäl tillvitelsen, att, genom försök att gifva verkställighet ät 1850 ärs beslut, hafva handlat oklokt, och till skada för reformsaken, som af dess motständare skulle behandlas och förklaras såsom saknande landets allmänna sympatier. I betraktande häraf, och under så beskaffade förhällanden äterstår för bestyrelsen allenast, att vädja till principalerne; hvärföre bestyrelsen nu härigenom gär att utbedja sig de serskilda -reformsällskapernas utlåtande, rörande den i sällskaperne-rådande mening om ett allmänt mötes hållande i Örebro innevarande är. — Den äsigt, som af de serskilda reformsällskaperne; kommer att allmänt uttalas, vill bestyrelsen sedan göra! gällande, emedan utan ett reformvännernas i det närmaste allmänt och enhälligt instämmande i och vidhällande af 1850 års beslut att detta år sammanträda, eller derest ovisshet skulle råda om tidens lämplighet derför, det skulle vara utan ändamål och gagn för saken, att uppmana till utseende af deputerade för ett! allmänt möte, hvaremot och vid det förhällande, attj en bestående önskan hos reformvännerne skulle på-! kalla deras förening till gemensamma öfverläggningar, det skulle blifva ett ovilkorligt och dyrbart åliggande för allmänna reformbestyrelsen, att utan afse-; ende på egen mening, till allmänt reformmöte här i Örebro innevarande är kalla de reformvänner, som anslutit sig till det vid sednaste reformmötet utarbetade och godkända förslag till ombildning af svenska nationalrepresentationen 7 Den allmänna reformbestyrelsen tillförser sig emedlertid ett så skyndsamt svar som möjligt häri från: bestyrelsen för reformsällskapet i N. N. Kommande