Aftonbladet – 4 maj 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 4 Maj. Vi återkomma nu till regeringens beslut i filialbanksfrågan, hvilket, enligt vårt omdöme, strider lika mycket emot rikets sannskyldiga nytta som emot grundlagen. De flera anmärkningar som alltmera högljudt blifvit gjorda emot nuvarande privatbanker föranledde rikets ständer vid sista riksdag att påtänka befrämjandet af nya privata banker, som skulle drifva sin rörelse icke med egna tillverkade papperspengar, utan med de medel som dels de enskilda bankbolagen kunde sammanskjuta och dels andra enskilda personer kunde i bankerna deponera, och för att uppmuntra bildandet af dessa banker anslogo ständerna halfannan million rdr till understöd åt sådana bankinrättningar, af hvilka dock ingen skulle få tillgodonjuta mera än högst en half million rdr, mot erläggande af tre procent ränta till riksbanken. Dessa banker skulle således hufvudsakligen genom enskilda depositioner samla tillgångar för sin rörelse, allt efter som bankerne hunne förvärfva sig förtroende; ty riksbankens anslag blefve, äfven om det utgick med högsta be!oppet, alltför ringa för drifvandet af en bånkrörelse... Den lyckliga erfarenhet som sparbankerna lemnat, hos hvilka dock endast obetydligare depositioner få ske, kunde äfven gifva förhoppning, att om andra banker i större skala emottogo och förräntade depositioner, skulle betydliga kapifaler. på detta sätt kunna hopsamlas och med mera lätthet än hittills i allmänna; rörelsen omsättas. En mängd kapitaler, som nu ligga veckor, ja hela månader ofruktbara i enskilda kassor, skulle härigenom hållas i en ständigare verksamhet, och nationen skulle bättre lära sig att spara på sina pengar, då tillfällen att genast och med säkerhet göra dem fruktbara blefvo lättare tillgängliga. Det är för öfrigt en-afgjord sak att en af bankinrättningars största fördelar är att kapitaler. genom dom hopsamlas. En sådan fördel medföra icke våra närvarande bankanstalter, med undantag af sparbankerna. Således var det af vigt att de nya privata bankerna riktades åt detta håll. Från denna synpunkt uppfattades äfven frågan om bankernes bildande i flera af. rikets provinser. I Skåne, der man genom bildandet af större sparbanker, såsom i Christianståd, Lund, Landskrona m. fl. ställen, redan lärt sig inse den stora nytta som depositbanker åstadkomma, skyndade man således att påtänka bildandet af filialbanker. De äro så nära beslägtade med sparbankerna, att der man såsom i Christianstad eger en. sådan med 700,000 rdr bko insatt kapital, synes det icke böra vara förenadt med någon större svårighet att bilda en filialbank. . Man var således en gäng kommen fill den enda rätta grunden för -organiserandet af banker, nemligen att det bör ske genom hopsamländet af besparingar, och en temlig allmän tillfredsställelse förmärktes inom hela lånqdet deröfver, att bankfrågan ändtligen syntes blifva förd till en naturlig behandling. Alla våra föregående försök vid bildandet af banker ha hufvudsakligast gått ut på, icke att samla och ändamålsenligt använda de fogar som-finhas i landet, utan att genom konstlade ttvägar fabricera nya, och ju mera man fabricerat, desto större har dock bristen på medel för allmänna rörelsen blifvit. Vi våga påstå att ingenting kunde för-penningerörelsen vara nyttigare än dylika filalbanker, samt att, om det lilla -anslaget: från riksbanken kunde medverka till deras komst, icke några anslag från den.så kallade bankovinsten blifvit för landet mera nyttigt använde, än de som mot tre procent-skulle utlemnas till filialbankerna. Genom uppkomsten af flera sådana bahker skulle äfverr omsättningen af pengar: de sär