Aftonbladet – 3 maj 1852, sida 3

sig oförenliga med både andan och ordalydelsen i 11820 ärs skolordning, vore ett uppenbart förräderi emot de grundsatser Konung och Ständer sedan 1848 ärs riksdag omfattat. Icke mindre förkastligt vore ett vidare fröjsmäl med en definitiv reglering af riIkets elementarläroverk, hvarigenom sädava orimligheter kunde upphöra, som att t. ex. Westerås läroverk, med 180 lärjungar, skall för den vetenskapliga undervisningen ega 16-tjenstgörande lärare, medan Fahlu skola, som redan nu har 130 oeh, om den vore utvidgad till fullständigt läroverk, säkert finge också 180 lärjungar (under det att, i sådant fall, antalet i Westeräs troligen minskades med de 20 ynglingar och derutöfver, som nu ifrån Dalarne mäste ditsändas), skall skötas af jemnt hälften eller endast 8 lärare.n — I Jönköping är ett krogbolag orgahiseradt, på hufvudsakligen enahandä grunder som i Fahlun. Jönköpings ordinarie polisbetjenter hafva, emot särskildt honorarium och med vederbörandes tillständ, erhållit uppdrag att jemte den tillsyn öfver krogarne, dem å tjenstens vägnar äligger, äfven titöfva en speciellare uppsigt i egenskäp af bolagets agenter. -Jönköpingsbladet, som innehåller dessa notiser, upplyser i afseende på dervarande fattigvård, att orsaken till dess goda skick bör i främsta rummet sökas hos sta dens i kommunalärender beslutande innevånare i allmänhet och dess fattigvårdsstyrelse i synnerhet, men att äfven ett par andrå omständigheter medverka til! det lyckliga förhällandet: den ena bestär i tillgången på industriella inrättningar (deribland den betydliga tändsticksfabriken), vid hvilka sysselsättniog lemna: åt en mängd barn, som eljest icke kunde synnerligt bidraga till sitt uppehälle, utan mer eller mindre direkt fölle fattigvärden till last; den andra är den, ati en stor del af kommunens bättre lottade innevänare af egen drift uppsöka och understödja behöfvande samt sälunda frivilligt utöfva ett slags förekommande fattigvärd, som betydligt underlättar den ordinaries verksamhet. Mindre Teatern. Sällan om någonsin har den svenska scenen haft att erbjuda så många nya originalstycken, som denna vinter varit händelsen. Mindre teaterns repertoir upptages snart nästan uteslutande af sådana, och dess grundläggares favoritstanka, en verkligt svensk scen, synes på god väg att förverkligas. Författaren till vEn sammansvärjning under frihetstiden (hr Philip Meyer) har redan låtit detta stycke följas af ett nytt, hvars ämne likaledes blifvit hemtadt från vår historia från slutet af förra århundradet. I Beylon, eller tolf timmars hofluft införas vi midt i intrigerna vid tredje Gustafs lysande men lättsinniga hof. Den gamle Chevalier Jean Frangois Beylon, Lovisa Ulrikas f. d. föreläsare, ör af enkedrottningen kallad att vid ett tillfälle söka reda den trassliga härfvan och åvägabringa en försoning mellan henne och konungen. I en handvändning blifven allas förtrogne, ser den stackars Beylon sitt fredsmäklarekall utsträckt tiil hofvets alla furstliga personer. Det sätt hvarpå han reder sig ur detta kinkiga dilemma utgör styckets ganska skickligt anlagda handling. Med lätt och säker hand har författaren skizzerat vissa partier af interiören af denna furstefamiljs husliga Lf och underhållande tecknat denna skiftande mångfald af karakterer, med hvilka ;Morianensv författare redan gjort oss förtrogna. Genom en lycklig tillfällighet hade Mindre teatern också för dem alla ganska lämpliga representanter. Hr G. Kinmanson såsom kungen, hr Björkman såsom hertig Carl, m:lle Valborg Torslow såsom drottning Sofia Magdalena, m:lle Lindmark såsom hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta återgåfvo både i maskering och spel troget de bilder, som konsten och historien till oss fortplantat af dessa personligheter. Särskildt torde m:lle Lindmark förtjena en mention för den goda uppfattning af den lika yra som intriganta Hedvig Elisabeth Charlottas. karakter. M:lle Frösslind hade äfven nu Lovisa Ulrikas roll och syntes lyckligare i itergifvandet af den af åldern och omöständigterna något kufvade enkedrottningen än förut ati Sammansvärjningen af den ännu ungdomsfriska, herrsklystna drottningen. Hr Swartz var en god Armfelt, och det torde vara öfverflödigt ati nämna det hr Torslow såsom Beylon genom ett utmärkt spel gjorde sig förtjent af den framropning hvarmed han belö-; nades. Dialogen var hållen i en lätt och ledig ton, samt utvisade att författaren gjort: sig förtrogen med det tidehvarf han velat tecki na. Det hela hade en succås complet och li 1 t ; f starka applådissementer, som kunde anses egnade pjesen lika mycket som utförandet, atpröto esomoftast de spelande. Vid framropvingen efter spektaklets slut hördes äfven flere opa på författaren. Hr Torslow framträdde lock ensam att mottaga publikens -hyllning. : Itt döma af detta stycke torde komedien vara lenna författares rätta genre, åtminstone har an i Beylon lyckats långt bättre än i den llvarligare, mera högtsträfvande konstart, j wvari han i ,Sammansvärjningen gjort ett örsök. 7 Till förpies gafs i går det alltid med bifall, edda stycket Fyra dagar af konung Gustaf 3 len III:s regering,, och Beylon slöt sig såom en fortsättning, ett slags slutakt, ganska äl till detsamma. : På en i förliden vecka till benefice för hr Ubion gifven representation hade man nöjet !, terse hr Fredrik Deland såsom Schelle i Smyghandlarnes. Om vi ej misstaga oss, så 4 äknar hr D.. sina triumfer i denna roll i hunIradetal, men det oaktadt syntes publikens nskan att deri återse honom vara så allmän, tt mången säkert med nöje erfar, det å mille Helfrid Torslows recett Smygandlarne, åter komma att gifvas tillika med Beylon, som då uppföres för tredje gången. C V D NORGE Först närmare kl. half 3 på e. m. erhöllo i norska blad, som gå till och med den 301v Wpril. Utvandringen från Norge till Amerika sy-n 6 on KR Fm QR RH MM AM mm ja -—-—