Aftonbladet – 3 maj 1852, sida 2

Så äfven i kyrkligt afseende. Det är visserligen vår fasta öfvertygelse att våra efterkommande en gång skola finna vårt närvarande kyrkliga skick fullt ut lika ofritt och orimligt som vi nu finna den verldsliga påfvemakten, men denna tid är ännu helt visst långt aflägsen. Utan vår statskyrka vore vi ännu ett barbariskt folk, liksom om den romerska katolicismen aldrig. funnits, knappt något folk i verlden skulle ännu hafva höjt sig ötver den bildade chinesens eller japanens utvecklingsgrad. Vi vänta äfven för framtiden mycket, oändligt mycket af den statskyrkliga institutionen. Men skall den kunna uträtta något af detta myckna måste den lämpa och omforma sig efter tidernas förändrade fordringar. Kristendomen är en och evig, men de kyrkliga formerna äro endast de menskliga villkor, under hvilka hvarje generation sträfvar att verkliggöra allt mer och mer af dess gudomliga innehåll. Svenska Tidningen sjelf medger olämpligheten, eller hårdheten af de kyrkliga lagstadganden vi närmast bestrida, nemligen konventikelplakatet och det föråldrade stadgande, hvilket man åberopat till stöd för de båda på sednare tider fällda religiösa landsförvisningsdomarne. Detta är godt och väl, och vi hålla Svenska Tidningen räkning för en sådan ärlighet. Begge dessa för vår sambhälliga utveckling lika hämmande som vanärande stadsanden äro i sjelfva verket upphäfda genom den ofta citeraäe 8 16 i den gällande regeringsformen. Vi önska ingenting vidare än att Sveriges regering måtte i handling erkänna sanningen af bestående grundlagar, och vi begära ej mer än en diszenterlag i samma syftning som den vår nu regerande konung för sju är sedan stadfästade 1 egenskap af regerande konung öfver brödrariket. De spocielta anmärkningar som författaren i Svexsas sidningen framställt och vidare kommer att framställa skola yi bemöda oss att hvar för sig bemöta uti följande artiklar, RR — Vid skatteförenklingsmötena lider regeringen det ena nederlaget efter det andra, oaktadt de ryktbara cirkulärerna. Dessa synas endast göra motgångarne desto mera förödmjukande. Så hafva de deputerade från Stora Kopparbergs län, vid möte i Fahlun den 27 April, tydligen förklarat, att deras önskan vore att alla skattetitlarne förvandlades till pengar, men om en sådan förvandling icke nu skulle få begäras, så ville de att endast spanmål och penningar skulle tagas till skattetitlar, och yttrade sig bestämdt emot kol och ved, som enligt regeringens förslag. skulle innefatta den aldra största delen af länets grundskatter. Enligt nämnde förslag skulle nemligen skattetitlarne för detta län, tillsammans upptagne i värde till 112,605 rdr, utgöras af: spanmål för 2781 rdr, kol för 73,303, ved för 13,242, dagsverken för 12,451, samt pengar, sedan småpersedlarne dertill förvandlats, 10,827 rdr. Angående ifrågavarande provinsmöte meddela vi för öfrigt efter Fahlu Tidning följande: Sistl. tisdag hölls här i Fahlun det beramade sammanträdet i skatteförenklingsfrågan. Först upplästes af landshöfdingen alla till frågan hörande Regeringens och Rikets Ständers skrifvelser jemte utdrag at jordeboken öfver räntorna för hvarje socken samt uträkningar öfver medium af dels 20, dels 10 ärs markegängspriser ä räntepersedlarne inom länet. Derefter svidtogo öfverläggningarne, hvilka på det sättet afslutades, att, då de deputerade vicke ansägo sig berättigade att begära hemmansräntans förvandling till endast penningar, hvilket de dock, undantagande en enda deputerad (som ansåg bäst att få bäde spanmål och penningar), ville framställa säsom deras högsta önskan, ombuden frän samtlige fögderierna, utom Ofvansiljans, förenade sig i den begäran: atträntorna mätte bestämmas endast till spanmål och penningar, hälften af hvardera, att, om detta icke kuzde bifallas, dagsverken äfven mätte, jemte penningar och spanmäl, gvarstä; men aw både kn7 och ned mätte från de till bibehällande föreslagna persedlarnes antal utgå, i likbet med jern, köppar och malm. Ombuden frän Ofvansiljans fögderi yrkade hela räntans förvandling till penningar, och ville, vid erinran om att detta, säsom stridande mot bäda statsmakternas redan fattade beslut, icke torde kunna vinna bifall, ej förena sig med öfriga deputerade eller göra annan framställning i ämnet. 5; —