Aftonbladet – 30 april 1852, sida 3

tills icke vidrörda förhållanden rörande dennal sak, som nu ånyo är väckt, och hvarmed åt-) skilliga försök äro började, för att genom dem , få frågan om sakens möjlighet i värt land be-l svarad. Men svaret kommer till en stor dell, att bero derpå att försöken göras med för-, stånd; ty misslyckandet af ett illa anställdt, försök bevisar naturligtvis ingenting. : Vi hafva dessutom erhållit den underrättelsen att en stor del af Hushållningssällskapen l, från Landtbruksakademien reqvirerat och erhållit frön af sockerbetor, till anställande af. försök i mindre skala; och ett meddelande af, hvad erfarenheten i andra länder dervid gifvit, vid handen, torde derföre just nu vara på sitt, ställe. Om jordmånens beskaffenhet är redan tillräckligt sagdt i Landtbruksakademiens cirku-l; lär, som varit i denna tidning infördt. — — I Betan fordrar en väl plöjd och på ett eller annat sätt till minst 12 tums djup luckrad jord. Bäst är om denna djupa plöjning kanl. ske om hösten, ja, att jorden genom fleral, plöjningar, och — der så behöfves — genoml, L gödning med spillning af hornboskap, redan på hösten fullt förberedes till såning, så att om våren man blott behöfver harfva och välta, och derefter radså fröet. j Det har äfven blifvit föreslaget att så eller sätta fröet sent på hösten då det ligger ogrodt i jorden öfver vintren och uppkommer tidigt på våren. I Tyskland har denna method blifvit försökt, men öfvergifven. I Sverige hafva försöken dermed varit lyckligare — kanske just i följd af våra strängare vintrar — genom hvilkas kyla fröet hindras att gro i otid och. förstöras. Detvore nog skäl att försöka höstsåningen på en liten areal. Misslyckas den, så är blott utsädet förloradt och omsåning pål våren lätt verkställd. 5 Den vanliga methoden, då fröet sås på stället der plantan skall vexa, är att på den slät-t, vältade åkern med markör eller annat redskap öppna små grunda fåror, på 17, till 2 fots afstånd från hvarandra, i hvilka fröet lägges, en half aln emellan hvarje, hvarefter det myllas, genom att draga igen fåran. För säkerhets skull lägger man dock vanligen 2 till 3 frön på hvarje ställe, oaktadt det så kallade fröet verkligen är en kapsel innehållande 3 å 4 frön. Det händer dock att en sådan kapsel är skadad, och man skulle då få tomrum, om man ej hade lagt minst 2 dylika tillsammans. Det djup hvartill fröet bör myllas, är en tum. Ett annat sätt är att, sedan raderna blifvit markerade, göra hål med en 8, k. ärtkam, med en tums långa pinnar, satta på en fots afstånd, och sedan i hålen lägga fröet, som myllas med risharf, eller lätt sladd. k Ännu ett annat sätt är att så fröet på upplöjda drillar; men detta sätt är alldeles olämpligt för ett land med så torra vårar som Sverige, der plantorna skulle genom denna mer thod mer än vanligt komma att lida af den bekanta midsommarstorkan. Man har äfven såningsmachiner för hvitbetsfrö, men de hafva hittills ej befunnits hafva något företräde framför handsåning. ys Hvilken method man än väljer, så söker man att få fröet utsådt i slutet af April eller början af Maj. I nordliga och för frost utsatta lägen, dröjer man till en högst två veckor in i Maj. Man gör i allmänhet väl att lägga fröet i stöp, en eller annan dag före såningen, då det hastigare uppkommer. Är fröet gammalt eller unket blandar man litet saltsyra eller svafvelsyra i stöpvattnet, dock ej mera; än att det kännes lindrigt syrligt på tungan. Så snart plantorna allmänt uppkommit, rensas de. Vanligen kör man mellan raderna med så kallad hästhacka, och handrensar i raden. — Efter någon tid måste denna operation förnyas, hvarvid alla öfverflödiga plantor uppryckas, så att blott en lemnas qvar på hvar fot i raden. Slutligen, då vexten uppnått lämplig höjd, kupas den, hvarefteratan företager den tredje och sista rensningen, hvilken dock vanligen gör föga besvär. Härefter afvaktar man tiden för skörden, som måste ske vid. samma tid som potäterna upptagas. Man afhugger då bladfästet (d. v. s. den öfre delen af roten) med de dervid sittande bladen, hvilka användas färska till boskapsfoder, särdeles för mjölkkor. Rötterna upptagas antingen gam användande af årder, plog eller en treuddig jerngaffel, hvarefter bladfästet afhugges, betorna renas från jord och hårrötter, samt införas. Förvaringen liknar potäternas, men de tåla vida mindre att ligga i stora massor och man måste bereda tillräckligt luftdrag för att bortföra den fuktighet som utvecklar sig. Vi hafva här endast talat om såning på stället; det återstår nu att med några ord nämna såning i bänk och betornas utplantering; på samma sätt som det sker med tobakseller hvitkålsplantor. ER Hvilketdera sättet är bäst? Det är. just derom man tvistar. Låtom oss höra båda sidornas skäl: Pabst säger, satt såningsmethoden på stället är säkrare, och vid odling af betor för sockerberedning att anse såsom regel; dock kunna, detta oaktadt, omständigheter förekomma, hvilka vid icke få landtbruk rättfärdiga planteringsmethoden. Hlubek förkastar Planteringsmethoden alldeles, såsom ej allenast gifvande betor af sämrel qvalitet, d. v. 8. mindre sockerhalt, utan ock. ringare afkastning — hvilket dock strider mot! många andras erfarenhet. e Schadeburg, i sin skrift: Der Zuckerribenbaw, yttrar följande: De flesta landtbrukare föredraga att börja såningen af hvitbetfröet i medlet af April och fortfara dermed till slutet. af Maj. Planteringsmethoden har stor likhet med den som användes för kål. Man harl allmänt öfvergifvit denna method, emedan betorna få för många sidogrenar och rottrå: dar. (hvad man i England kallar fingrar ochl tår). j Å andra sidan har hr Roechlin, en storl hvitbetssockerfabrikant i Flsas. genom såning! TZ ömnrrrnrATra— —-— mn I få CD R RR — MMMM EE