Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

Hon såg på honom med en blick full af förebråelse, men talade med mild och lugn röst. Jag — åh, höet bar gifvit mig ett träget arbete. : Vädret har varit ombytligt — och husbondens öga behöfs öfverallt. Dessutom. sade han, liksom hade han funnit det skäl hvarefter han sökte för att göra reda för sin frånvaro, — dessutom har jag hört om henne af Rowland Jones. Jag gick till apoteket för att hemta medikamenter till mina hästar — han berättade mig om henne.n Och ett moln gick öfver hans ansigte då han ihågkom doktorns ord. Trodde han att detta moln skulle undgå modrens blick? Du såg Rowland Jones! O, om du har ett hjerta, så säg, hvad sade han om min stackars flicka! Han säger ingenting till mig, utan blinkar och hostar och undviker ju mera jag ber honom. Men du säger mig det nog. Du måste säga mig det.n Hon hade stigit upp och talade med en så befallande röst, att hans sjelfständighetskänsla, i detta ögonblick, försvagad af samvetets förebråelser, ej kunde emotstå densamma. Han sökte dock att undvika frågan. ; Det var i en olycklig stund hon gick till källan ... Säg mig hvad. doktorn sade om mitt barn,, upprepade mrs Gwym. -Skall hon lefva eller dö? Han vågade ej trotsa den befallande ton, hvarmed hon ställde denna fråga till honom. Åh, hön skall lefva, frukta ej. Doktorn sade att hon skall lefva.n Emot sin vilja lade han en särskild vigt på ordet lefva, och hon, hos hvilken hvarje nery bätvade af ångest, uppfångade ordet. Hon skall lefva! upprepade hon. Men iet var något mera; säg det, ty jag vill veta let. Om du ej vill svara, så går jag till