Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

Om de olika sätten att lära barn läsa. I anledning af de uppmaningar, som både skriftligen och muntligen blifvit till mig ställda att genom trycket offentliggöra det föredrag om de olika sätten att lära barn läsa, som jag höll vid Pedagogiska föreningens årsmöte sistl, onsdag, anser jag mig böra tillkännagifva, att jag skall gå denna från flera hål uttryckta önskan till. mötes, så snart andre göromål tillåta mig att i skrift fullständigare utföra, hvad -jag till en del endast hade punktvis antecknadt till ledning för det muntligs föredraget. . Till förekommande emellertid af det missförstånd om egentliga beskaffenheten af den metod jag företrädesvis förordat, hvilket till. äfventyrs kunde föranledas genom de misstag vid uppfattningen deraf, som influtit uti Aftonbladets referat; torde det tillåtas mig att i sammanhang härmed i korthet upplysa: ati till. den af mig förordade metoden väsendtligen hör, att man till. en början icke ger bokstäfverna namn, och icke låter barnen stafva, utan att barnen till en början öfvas att blot med gehöret och eftertanken muntligen upplösa meningar som talas (sådana nemligen, som de kunna begripa) i ord, orden i stafvelser, stafvelserna i ljud; att man härvid icke benämner ljuden med de för barnen förvillande bokstafsnamnen, utan fastmera för att så säga blott låter ljuden (tyskarnes lautiren); samt att man först sedan barnen vunnit färdighet häruti, småningom gifver dem bokstäfverna — nemligen figurerna, icke namnen — såsom tecken för ljuden, alltid i vissa bestämda för ändamålet valda och för barnen begripliga ord, hvilka då äfven genast för deras ögon medelst -bokstäfverna, vare sig skriftliga eller med rörliga bokstafsfigurer, sammansättas, 0. 8. V: Fördelarne af denna ljudmetod, när den rätt användes, äro enligt både teoriens och erfarenhetens sammanstämmande vittnesbörd : att den först och främst utgår ifrån den rätta åskådningen af språkets elementer, nemligen den af ljuden, genom att först öfva barnen uti dessas uppfattning och åtskiljande medelst hörseln; att den ständigt går ifrån det förut bekanta, bygger hvad den kan derpå, och derifrån leder sig till det obekanta; att den vidare småningom framskrider från det lättare till det svårare; att den vänjer eller så godt som tvingar barnen till ett tydligt uttal af språket; att den på alla sina särskilda stadier innebär väckelser till sjelfverksamhet och gör en sådan för barnet ända ifrån början möjlig; att den vänjer barnen att ifrån första stunden uppfatta bokstäfverna såsom medel att uttrycka begrepp och tankar, följaktligen att äfven sjelfva tänka på betydelsen af hvad de läsa, och icke endast blindvis i minnet inprägla hvad de icke kunna begripa; att den till följe af allt detta är mera verkligt själsbildande, än någon af de öfriga metoderna; hvartill slutligen kommer, att den lärer barnen läsa på ojemförligt kortare tid, än genom ABC-metoden är möjligh och att barnen lära sig det med lust och glädje. Den kunnige läraren inser lätt, att denna metod icke till sitt egentliga väsende är något annat än en förening af tyskarnes Lautiroch s. k. Schreiblese-Methode, dock enligt mitt förslag med någon ytterligare utveckling, samt med vissa förändringar, hvilka dessutom till en del äfven äro alldeles nödvändiga för tilllämpningen på vårt modersmål. Att denna metod först på den sednaste tiden börjat användas i utlandet kan icke med RORAETSATRASAERERRSAEEREAEEE RE