Aftonbladet – 28 april 1852, sida 2

1emskare att se, ån en menniska, som förlorat sina jälsförmögenheters bruk och derigenom ej sällan junkit lägre, än våra lägsta husdjur, i synnerhet dä nan vet, att denna förnedring är en följd af en djuisk last, och att säledes den vansinnige är sjelf skuld ill sitt vansinne! Tätt i spären af vansinnet eller såsom vansinnets rogne följeslagare gär sjelfmordet. Oaktadt värttavellverk ej angifver orsakerna till sjelfmorden, utan sndast deras antal i summa, så känner dock hvarje äkare, att flertalet sjelfmord begås antingen under usigt tillständ, eller under den art afsinnesrubbning, som hos suparen så ofta förekommer och benämnes yllerigalenskap (delirium tremens), eller till följe af len egenartade förtviflan, som stundom öfverfaller suparen efter nägon längre tids superi, eller ock af len förtviflan, som uppträder som följd deraf, att han finner sig och de sina genom sitt lefnadssätt försatta i uselhet och elände, men saknar den själskraft, som fordras vare sig för att uthärda detta eller för att ätervända från den lastfulla vanan. Jemföres femtalet är från är 1836 till år 1840 med let från är 1841 till år 1845), sä finnes en endast obetydlig tillökning af sjelfmordens antal inom värt and; ty under det förra förekommo 1070 sjelfmord och under det sednare 1087, af hvilka under det förra 867 voro män och 203 qvinnor, samt under det sednare 870 tillhörde manligt och 217 qvinligt kön. Då det nästan uteslutande är mannen, som af bränvinsmissbruk ledes till sjelfmord; och detta under älderri mellan. 25 och 50 är, så bör jemförelse ske mellan nela antalet döde mäa inom denna älder och sjelfmordens antal bland män inom samma älder. Slut satsen blir dä följande.. Under femtalet är från är 1836 till är 1840 dogo inom riket män mellan 25 och 50 är till ett antal af 33,774; sjelfmordens antal bland män inom denna samma älder var 554. Till följe häraf var hvar Gl:ste död man mellan 25 och 50 är en sjelfmördare. Under femtalet är frän är 1841 till år 1845 var antalet döde bland den maniga befolkningen mellan 25 och 50 är 30,438, och sjelfmordens antal bland män inom samma älder var 528, hvaraf följer, att hvar 57:de död man mellan 25 och 50 är under detta femåratal var sjelfmördare. Detta förhällande, att hvart 57:de dödsfall bland män inom den nämnda äldern sker genom sjelfmord, är örvånande stort och kan ej annat än, åtminstone med största sannolikhet, tillskrifvas bränvinssuperiet. Väl är tillökningen emot det föregående femäratalet ringa; men fortgår tillökningen, om ock obetydlig, kan den likvisst snart blifva mer och mer betänklig. Skulle bland sjelfmorden räknas alla de, som dött antingen under rus: eller af rusets närmaste följder, t. ex. af fyllerigalenskap, af slag, orsakadt genom fylleri, 0. 8. v., då skulle antalet blifva så fasaväckande, att jag snart sagdt blyges anföra det. Sannolikt blefve då hvar 30:de död man mellan 25 och 50 är en sjelfmördare. Låtom oss för sista gängen upprulla taflans förlåt, för att beskäda den vidriga bilden af örott oehfängelser. Behöfves det bevisas, hurusom en stor del, ja kanske den största delen af gröfre brott, leda sitt ursprung på ett eller annat sätt utur bränvinsmissbruket? Behöfves väl ledas i bevis, till hvad grad brottens antal i värt land förökats under de sista 30 åren ? Behöfves någon framställning, hurusom fängelserna varit öfverbefolkade och deras befolkning bestående till betydlig del af sådana, som genom superiet och dess följder blifvit bragta till begäende af mer eller mindre grofva brott? Allt detta är för hvar och en, hvilken i huru ringa män som helst medföljt värt lands inre historia, så väl bekant, att jag ej anser mig behöfva mer än omnämna det, och endast anföra nägra summariska uppgifter. Är 1830 anklagades iom hela riket för gröfre eller ringare brott 24,054 personer, af hvilka 19,374 sakfälldes. Enär hela rikets folkmängd då var 2,771,252, följer, att hvar 115:de person under detta är varit för brott anklagad och hvar 143:dje för brott dömd. År 1845 voro för brott anklagade 40,468 och sakfällde 33,026. Folkmängden var detta är 3,316,536; säledes hvar 81:sta person anklagad, och hvar 100:de dömd ). Ehuruväl både de anklagades och de sak. fälldes antal under de sednare ären efter 1845 ej obe. tydligt minskats; (år 1847 dömdes hvar 106:te per. son för brott) tala dock dessa siffror ett nog bedröf. ligt språk, för att fosterlandsvännen dervid må bäfva Betänkom endast, att under ett år dömdes hvar 100:de person af Sverges inbyggare skyldig till brott af gröfrc eller ringare beskaftenhet! Med blygsel stär svensk: folket med dessa siftror inför alla det öfriga Euro. pas folk. I ett land, der brottens antal ökas, der fångelserns äro fyllda af brottslingar, der finnes nödvändigt er kräfta, som fräter på samhällsordningens djupaste och ädlaste rötter. Denna krätta är i värt land bränvi net och den lagstiftning, som ej endast tillåter utar snart sagdt uppmuntrar dess tillverkning. Ännu finnas väl flera bilder på den upprullade taflan, men som de hufvudsakligast röra mera inskränkte eller mera enskilda förhällanden,: må de här förbigås Är ock ej det förevisade nog för att väcka fasa och bedröfvelse? Vi hafva sett det uppväxande slägtets kroppslig: styrka försvagad, känslan för vär salighetsläras san ningar och lefnadsbud förminskad; fattigdom och ar mod i tillväxt, den husliga friden störd, barnens upp fostran vanvärdad, sjukdomar och förtidig död gri pande omkring sig, vansinne alstradt, sjelfmord be främjadt, samt slutligen brotten ökade och fångelsern: öfverfyllda! Är detta ej nog? Vi hafva ock antagit, att det tilltagande bränvins missbruket är. roten till allt detta onda... Vi pästi dock ej, att det är den enda, ty mänga finnas; mer det är den hufvudsakligaste, och vi tillägga nu, der för värt land, för vår lagstiftning mest förnedrand och mest olycksbringande af alla. (Slutet följer.) ) Uppgifterna hemtade från tabellverket. ) Enligt justitiestatsministerns embetsberättelser. Tandthenik