Aftonbladet – 27 april 1852, sida 2

race ännu är den vackraste, som nu lefver på jorden, så kan man ej annat än äfven ur denna synpunkt önska att den må förökas. Dessa engelska qvinnor — jag tycker om dem. . De. nalkas er med en öppen, varm hjertlighet, som är eröfrande, eller med en stilla förhållning, i hvilken ligger aktning så för ert, som för eget värde, eller ock — lemna de er i fred. Denna värdighet, parad med intagande vänlighet, frapperar mig isynnerhet hos qvinnor af den tjenande klassen här, helst dessa äro vanligen lika väl klädda;.som de personer de tjena, lika uppmärksamt som anspråkslöst. Och sedan äro, de vackra, dessa engelskor — helt visst, hela gestalten tagen, de skönaste qvinnor i verlden! Ett drag af inre skönhet hos Englands unga döttrar kan jag ej förbigå. Det är deras. allt allvarligare deltagande i deras fattiga medvarelsers angelägenheter, isynnerhet i barnavården. Isöndagsskolor och i Trugged shools, gå unga flickor af förmögna familjer, undervisa och vårda de små. Jag såg en gång en ung och vacker flicka af en ansedd. familj i staden, sitta i en raggid shool, omgifven af en liten krets barn, som hon undervisade på det älskligaste sätt. Hon syntes mig lik en engel. ör de bevis af ädel gästfrihet och välvilja, som jag emottagit i England, har jag inga tacksägelseord, som svara mot min känsla af dem. De lefva i mitt hjerta, jemte namnen af de vänner, som bevisat mig dem; välgörare måste jag kalla några af desse, ty de menniskor som verka i oss varmare tro och kärlek till menskligheten äro våra eviga välgörare. Och större välgörare i denna mening har iag ej funnit någonstädes än i Amerika och i ed utom i mitt eget, älskade fädernesland! Fre Boseste