Aftonbladet – 27 april 1852, sida 2

högre harmonien äro de dock systrar, och från deras harpor klinga samma grundrena ackorder, samma heliga hymn. Också hafva de fått burskap i alla ädla hem på jorden och stor makt öfver hjertats lif. Romaner, sådana som Eugene Sues och George Sands, vore ej möjliga i England, ehuru man der ej är blind för ljusblickarne i den förres mysterier och det myckna-sköna i den gednareg herrliga roman Consuelo,. Men de kunde ej skrifvas der eller deras författare lefva der med trefnad. Englands snille skiljer sig från Frankrikes ej så mycket genom dess snille, utan mer genom dess sunda förnuft, Englands och Frankrikes olika öden i denna tid kunde mätas med olikheten i deras romanförfattares verk. Författarens och folkets roman hänger närmare tillsammans än mat tror i E . ER . egrepp att lemna Englan änner ja; med olnad huru mycket Jag der, af brist vå tid, måste försaka att se, försaka attlära närmare känna — deribland personer, hvilkas bekantskap skulle varit mig af stort värde och som jag blott sett nog för att desto mer sakna, Det är ofta den resandes lott, och jag har ej rätt att klaga. Får jag aldrig mer återse England skall jag dock vara evigt tacksam att jag sett det och för hvad jag der sett. Jag tackar England för den herrliga åsynen af ett folk, som reser sig sjelft i medvetande om sina egna krafter, och med intet lägre nål än det allrahögsta i menskligheten. Jag ackar England för ett nytt hopp för Europas ramtid, ett nytt och friskare mod. Och då ag ser att England företrädesvis framför anIra stater synes ämnadt att utbreda sitt rike, å kan jag härefter blott glädja mig häröfver, y jag vet att det utbreder med detsamma lag ch evangelium, Guds rike på jorden. Kommer nu härtill, att denna engelska folk