Aftonbladet – 26 april 1852, sida 2

Lal Gt JVVD. HNHalluuad BASICIGUTS al 1000 IUl Braghet och bristande Krafter till krigstjenst 5,0 procent äf de beväringsskyldige, och är 1847 kasserades 6,4 procent; för undermålighet. kasserades är 1838 omKring 8,6 procent af de beväringsskyldige; är 1847 kasserades 10,8 procent. — Hela antalet kasserade beväringsskyldige utgjorde är 1838: 5,424, och är 1847: 6,448. Säledes kasserades af hela antalet kasserade 22,3 procent för svaghet år 1838, samt 28,8 procent är 1847; för undermålighet kasserades enligt samma -beräkning är 1838, 38,2 procent af hela antalet kasserade och är 1847 kasseradez3 48,0: procent. Under alla dessa 10 är hafva inalles för svaghet blifvit kasserade 16,695 och för undermälighet 36.820). Slutsatserna härat blifva säledes, att på 10 är har de för svaghet kasserades antal, med hänseende till hela antalet vid mönstringarna närvarande beväringsskyldige, ökat sig med 1,4 procent, och de undermäliges med 2,2 procent... Med hänseende äter till hela antalet kasserade har, äfvenledes under 10 år, antalet af för svaghet kasserade ökat sig med 6,5 procent, samt antalet af för undermåälighet kasserade med 9,8 procent. Tala nu dessa siffror sanning? Ja, så vidt man mäste sätta tro till officiella uppgifter! Antalet af svage beväringsynglingar har på 10 år ökat sig, så att 640 flere kasserades för svaghet under det sista äret af årtiondet mot under det första; årliga antalet af undermålige ökades under samma tid med 1023; och vid 21 ärs ålder hafva under 10 är ejl mindre än 16,695 svenske ynglingar varit af svaghet (märk ej af sjukdom) oduglige till krigstjenst, en krigstjenst som består endast uti 14 dagars öfning under ärets vackraste tid; samt,för undermålighet har det stora antalet af 36,;820 likaledes ansetts odug: lige! Bevisa ej dessa siffror, att fäderneslandets manliga ungdom äfvenledes, i likhet med den qvinliga, lider . at ett tilltagande kroppsligt svaghetstillständ, eller att svenska mannens fordom sä berömda nordiska kraft och högväxthet nu är i aftagande? Huru gerna ville jag ej kunna svara nekande på denna fråga! Siffrornas svar blir beklagligtvis jakande. Då man frågar dem, mäste man ock låta sig nöja med det svar de gifva, äfven om detta svar är stridandel emot vära käraste önskningar. Den. för fosterlandsvännen så nedslående slutsatsen af det nu anförda blifver, att ett svaghetstillstånd genomgär det svenska ungdomsslägtet, så det manliga, som det qvinliga; att detta svaghetstillständ tydligast uppträdt under de sedvast förflutna tvenne ärI tionden, samt att det under dessa småningom mer och mer gripit omkring sig. : I ett land, der ett dylikt förhällande eger rum, der menniskan under den tid af sin lefnad, då helsa och krafter efter naturens ordning böra vara starka och lifliga, i stället framstår säsom sjuklig. och svag, der kan man ock säga, att hela slägtet står i fara att försämras. Sammanpara nemligen de 16,000 för svaghet kasserade 21-äriga ynglingarne med 18,000 bleksotsjuka qvinnor, och deras barn skola ärfva sina föräldrars svaghet, möjligen ock i många fall få den i förökadt mätt. Må den högste Styraren af menniskors, folkslags och länders öden afvärja den : fara, som synes hota värt fådernesland! Hvilka äro då orsakerna till detta förhållande? Kan forskningen komma dem på spåren? Dä jag ofvan nämnde om bleksotens orsaker, uppsköt jag att utreda den inflytelse, sem föräldrars missbruk af bränvin utöfvar på barnen, d. v. s. hvilka ärftliga anlag sådana barn erhålla, som härstamma från af bränvinsmissbruk försvagade och förderfvade föräldrar. Det är till detta ämne jag nu vänder mig, då:-jag gär att betrakta Bränvinsbegäret och bränvinssuperiet, såsom en bland de endemiska sjukdomar, hvilka under det sednast förflutna ärhundradet mer och mer spridt sig bland svenska jordens befolkning. Huru mänga röster hafva ej sedan förra tider höjt sig varnande emot bränvinsbruket ochfördömande emot missbruket! Huru mänga ädle män hafva ej sednaste tider att uppvisa, hvilka hafva egnat sin dyrbaraste verksamhet åt en ädel strid emot dettal bruk och missbruk, såsom svenska folkets farligaste fiender! Huru många varningar har. ej svenska folket fått höra öfver det förderf, som dessa fiender utbreda! Huru många spådomar hafva ej allt sedan 100 är blifvit uttalade, att dessa fiender förr eller sednare skulle medföra svenska folkets så kroppsliga som andeliga förnedring! Har svenska folket lyssnat till dessa varningår, fruktat dessa spådomars uppfyllande? Lika väl kan härpå svaras ja, som nej; ty svaren hafva endast utfallit delvis, ej genom någon allmän röst från folket eller från folkets ombud vid rikomötena. Dä nu förra tiders spådomar börja gå i fullbordan, då svenska, folkets så. väl. kropnsliga ej mera blott på äfständ hotar, utan redan är nära öfverhängande, männe dä ej tiden vore inne att med kraft och allvar, ej endast öfverlägga om huru det onda möjligen skall kunna stäfjas, utan att med kraftfull handling söka upprycka det med sina rötter, äfven om dessa rötter vore än så djupt fästade, att deras uppryckande skulle orsaka något smärtsamt sär uti enskilda förhällanden? Dylika sår kunna. läkas ch från denna läkning skall dä förnyad kroppslig, förnyad andelig helsa ännu en gång ibland nordens folk uppspira, och den så beprisade, nu mera försvinnande, nordiska kraften skall äter med ungdomlig friskhet kunna uppblomstra. Dröjes härmed, så blir det tordehända snart — för sent! Behöfves det väl att andraga nägra bevis på det fortfarande och mängensfädes tilltagande missbruket af bränvin i värt land ?. Nej, bevisen: äro allestädes så nära till bands, att hvar och en: som skådar sig omkring, äfven om den omskädade kretsen vore än så ringa, finner dem. Dock bör medgifvas, att för hållandet ej är lika öfver hela riket; ej endast hela landskaper kunna undantagas, utan ock många inskränktare områden, äfven inom de sämst beryktade landskaperna. Till norra Sverige har ännu ej superiet spridt sig så, att det der kan kallas allmänt, och på ätskilliga orter inom det medlersta och. södra ! har superiet ej endast aftagit, utan äfven upphört: Olyckligtvis. äro. dessa orter ej alltför mänga, ej heller vidsträckta till omfång ; vanligtvis äro de inskränkta till ett eller annat hushåll, nägra byar eller högst en socken: de, äro endast att betrakta som undantag. Orsaken till dessa lyckliga undantag finnes då vanligen uti någon rättskaffens själasörjares, någon varm ! menniskoväns upplysta och välsignelserika bemödanden, att med lära och exempel inverka på den menighet, inom hvilken de lefya. . Huru länge har: då -bränvinsbegäret och bränvinssuperiet varit inhemskt i värt land? Redan under den: store .Gustaf Adolfs första regeringstid synes bränvinets missbruk börjat taga öfverhand; ty denne öfver sin tid så upphöjde: och uti framtiden så klart förutseende konung förbjöd vid straff af höga böter bränvinsförsäljning på krogar och värdshus. Under vär så kallåde frihetstid ombuldades bränvinstillverkningen lika af de bäda vexelvis herrskande partierna; och ju mera tillverkningen befordras, ju större mängd som beredes,: desto större mängd måste ju ock: förtäras. ; Men höjden af bränvinsmissbruk inträffade först genom den flod af bränvin, som under Gustaf den tredjes regering, genom de då anlagda kronobrärnerierna utbreddes öfver svenska landet och förgrenade sig bland svenska folket. Sedan denna tid räknar pränvinsmissbruket egentligen sina anor. frn mr SS ltr nr 2 ) I Kongl. Sundhets-kollegii handlingar saknas uppgifter för är 1843, hvarföre jag antagit detta är lika med -det töregäende... UTRIKES h v JA SES Fd NE SA ITE T RT FF RÖ FR Är EE mm Mo