Aftonbladet – 26 april 1852, sida 2

Om Bleksoten och Bränvinssuperiet i Sverige. Af professor MM. Huss. (Forts. från lördagsbl.) I vissa landsorter uppgifva läkarne att allmogen ha; 3å stort förtroende till .begagnande af åderlåtningar att dessa i tid och otid användas äfven för ungdom ett dylikt missbruk kan ej annat än verka försva gande på den i utveckling stadda kroppen, och blek dsot kan deraf lätt följa. Tillfällig nöd i ett landska; Jan äfven framkalla bleksot i större talrikhet än el! jest skulle vara fallet. -D:r Liljebjörn meddelar, af efter de tvenne föregående årens missväxt i Roslager blef bleksot derstädes under år 1846 ytterst allmän men aftog sedan under de följande ären, som gäfv god ärsväxt. En läkare pästär sig hafva funnit, at det är en viss missbelätenhet och trånad, som vidlå der nutidens uppväxande qvinnoslägte, och härut skulle då bleksotens: orsak kunna sökas, 0.:s. v. Man har äfven velat spåra en orsak uti införande af kokoppympningen, säsom ock uti inrättandet af de fasta folkskolorna. Kokoppympningen, som fått uppbär: så mänga beskyllningar för en förment förmäga att alstr: ätskilliga sjukdomsfrön, är utom allt tvifvel fullkom ligt oskyldig till bleksotens uppkomst; och hväd angå folkskolorna, uti hvilka man vill antåga att barner genom läsning och stillasittande skulle försvagas, si är bleksotens uppkomst äldre än folkskolorna, och e lär man kunna antaga, att dessa hafva nägon till bakaverkande förmäga. Mängen är så benägen ati söka en ond följd af allt hvad som är nytt; huru god: det nya än må vara! : Alla de orsåker, hvilka ofvan blifvit angifna sä som liggande till grund för skrofelsjukdomen; kunna äfven antagas tillhöra bleksoten, emedan just sådana, som under barnaäldern haft skrofler, angripas företrädesvis af bleksot, under utvecklingsären. Hvad beträffar orsakerna till bleksotens ökade talrikhet bland samhällets öfriga klasser, så skulle dessa blifva allt för vidlyftiga att i sin helhet framställa: Må det tillåtas mig att endast anföra nägra träffande ord af dr Wretholm i Haparanda: Bleksoten bland ständspersonernag uppväxande döttrar tyckes hälla jemna steg med den framätskridande sydländskä bildningen och den moderna uppfostran, som bjuder, ati naturen skall utdrifvas och konsten skall inläras.s De sista korta orden innebära nära nog allt hvad som kan sägas om bleksotens orsak; de äro lätt förstäeliga för den, som vill förstå hvad deruti innefattas. Huruvida man äfven bör söka nägra orsaker till bleksotens tilltagande uti omständigheter, hvilka skulle utöfva sin inflytelse på alla fäderneslandets innevånare, säsom vissa kosmiska förhållanden, t. ex, klimatets förändring, bestående uti de allt blidare blif vande vintrarna, de länga och kalla värarna, jemte de stormiga och kyliga somrarna, kan ej afgöras. Att försöka. ett sädant afgörande skulle endast leda in på gissningarnas område. Ofvan har blifvit sagdt, att bleksotens närvaro såsom en allmänt utbredd sjukdom bland den yngre qvinliga befolkniagen inom värt land tillkännagifver sjunken kroppslig kraft hos denna befolkning, tillkännagifver qvinnoslägtets försämring i detta hänseende. Men det tillades, att vi ock hafra bevis att tillgä, hurusom enahanda förhållande äfvenledes -eger rum bland den manliga befolkningen. -Dessa bevis skola nu meddelas. Utom det ätt bleksot förekommer hos gossar, ehuruväl ej så talrikt som hos flickor, så har svenska ynglingens kroppsliga kraft blifvit svagare och dess växt blifvit lägre under de sednast förflutna 20 till 30 ären. Bevisen härför hemtas från de ärliga mönstringarna öfver beväringsmanskapet, d. ä. hela rikets manliga befolkning vid 21 ärs ålder. Viddessa mönstringar förkastas såsom odugliga till -krigstjenst ej endast sådana, som äro verkligt sjuke eller eljest vanföre, utan äfven sädane som, utan att vara egentligen sjuke, endast äro så späde och svagt byggde, att de ej anses kunna uthärda med gevärets skötande, äfvensom ock sädana, hvilkas längd ej uppgär till det bestämda mättet af 5 fot och 5 tum och hvilka benämnas undermålige. Uti mönstringsrullorna äro båda dessa orsaker till oduglighet till krigstjenst, nemligen svaghet och undermäålighet, afskiljda under särskilda rubriker, till följe hvaraf man kan bestämma, huru mänga tillhöra särskildt den ena eller andra orsaken. Enligt de uti Kongl. Sundhets-kollegium tillgängliga officiella hithörande handlingar utvisa beräkningarna för 10 år, från är 1838 till och med är 1847, följande förhållande. År 1838 förklarades oduglige till krigstjenst, d. ä. kasserades för ilmän svaghet, bland 24,118 vid mönstringarna närrarande beväringsskyldige, ett antal af 1,214; är 1847 kasserades för samma orsak, bland vid mön-!