Aftonbladet – 24 april 1852, sida 3

— Från en aktad man i landsorten ha v erhållit nedanstående uppsats till införande i bladet: Den under behandling varande skatteförenklingsfrågan har nyligen, ehuru i synbar strid med hvac Kongl. Maj:ts nädiga bref till samtlige hrr landshöf. dingar af den 10 Oktober 1851 uttryckligen bestämmer, erhällit en för kronooch skatte allmogen i ri ket ganska oförmånlig vändning, genom hr finansministern baron Palmstjernas offentliggjorda förklarande: att deputerade vid de sammanträden, som för frågans behandling häreftef kommaratthällas, endast skulle ega alt yttra sig huruvida de af reg. för hvarje lär föreslagna hufvådskattepersedlar ovilkorligen borde antagas, eller det nuvarande föråldrade och ej kontrollbara skattesystemet än vidare bibehållas; hvadarn en uti det allmänna intresset för frågan deltagande må tillätas framställa nägra anmärkningar i anledning af denna oförväntade .mellankomst och derunde: möjligtvis äsyftade ändamäl. Det är ett troligen: allmännare kändt factum, at: de tvenne -s. k. första ständen vid behandlingen a! denna fråga under nästförflutna riksdag, vid det med gifvande till. skatteförenklingen som lemnades, fästade det förbehäll: att deras beslut icke af de andra stän. den mätte ändras eller modifieras, vid äfventyr at hela frägan eljest skulle anses förfallen, och hvilke! förbehåll äfven föranlät pluraliteten af Bondeständet, som frägan. närmast: rörde; att heldre nu antaga nägot som. egde-utseende af förbättring, än att invänta den i-en obestämd framtid, fastän flera af detta ständ insägo huru föga denna ändring motsvarade de föroppningar, som bordt hysas i anledning af skatteförenklings-kommitteens förtjenstfulla utredning a ämnet. Efter ett sålunda af 3:ne riksständ tillvägabragt beslut, och till verkställighet deraf, har Kongl. Maj:t för de skattskyldiges hörande ej allenast icke föreskrifvit de tränga gränsor, som nu ifrågakommit utan i stället förständigat vederbörande . dess befall ningshafvande, att deputerade skulle uppmanas at vid förslaget framställa de anmärkningar, hvartill de kunna finna sig befogaden:. hvarföre, dä icke någon inskränkning i detta afseende från början synes-vara äåsyftad, det mäste företalla alldeles oförklarligt:at: hr föredraganden kunnat tillstyrka och tillåta sig hel och hållet ignorera hvad berörde kongl. bref verkli. gen innehåller och derigenom förtydaKongl. Maj:ts förut meddelade nädiga befallning, samt säalunda tillintetgöra de resultater, som af en fri yttranderätt: utöfning kunde vara att här förvänta, äfvensom dem, hvilka genom ett ändamälsenligt genomförande a! skatteförenklingen borde vinnas till fördel för der betydliga del af rikets jord, hvilkep nu genom iett orimligt och från medeltiden qvarstäående skattesystem hälles i ett tillständ af vanmakt och ofta nog så läg kultur, att dess verkningar Iåta förlamande känns sig intill samhällets yttersta fogningar, samt utgör en ganska mörk fläck pä nationens i öfrigt erkänd: sunda och framåtgäende sträfvanden. Det saknas icke anledning att härvid anmärka: att nu ifrågavarande skatteförenkling uteslutande iaf. ser blott kronosamt kronoskatte och frälseskattejorden, hvars betungande med den i allmänhet dryga jordeboksoch hemmantalsräntan, eller den -s. k. grundskatten, tillkommit dels i de äldre tider, då odalmannarätten var undertryckt och allmogens medgifvande hvarken aktades eller-ansägs behöfligt, dels af tillfälliga behof-ochanledningar, hvilka med dessa bordt upphöra; att antalet hemman af-nysshämnde nätur utgör icke mindre än 38,043 mantal, hvaremot öfriga 27,697 mantal af säteri-, frälse-och boställsegenskap äro frän utgörande af dylik skått nära be friade, hvarigenom ojemnheten och orättvisan af beskattningssystemet så mycket klarare framstär och synes erfordra ett snart och verksamt afhbjelpande!pi den rättsenliga väg, som oupphörligt varit yrkad under nära 140 ärs tid, utan att behörigt afseende derå ännu kunnat vinnas; att likväl nu icke är fråga om någon egentlig nedsättning eller minskning i denna tunga börda, utan blott. om de mänga skattepersedlarnes sammanförande och förvandling till färre sämt beräkning till ett medium af flera -ärs markegängspriser å desamma, hvarigenom icke nägons lagliga rätt kan förnärmas, men väl bättre reda och kontroll för framtiden vinnas; -och bör ett sådant förfogande så mycket heldre anses billigt och rättvist, som staten sjelf numera icke utkräfversina räntor in natura, utan läter dem lösas efter årets markegång, samt i följd deraf dess löntagafe icke kunna ega annan eller större rätt än den staten för egen del utöfvär eller begagnar; samt slutligen: att som ifrågavarande kgl. bref icke omförmäler förvandlingen och tiden för mediiberäkningen af de -blifvande hufvudpersedlarnes skattevärden, utan endast de s. k. smäpersedlarnes omsättning till penningar efter medium af 20 ärs markegäångspris, så synes det både med regeringens egen :åsigt, billighetens fordran samt en allmännare belätenhet fullt förenligt att, dericke verkliga hinder deremot möta, ett lika förvandlingsoch beräkningssätt för öfriga qvarblifvande räntetitlar blifver iakttaget, emedan detta, måhända med tillägg af der bibehällna uppsägningsrätten åf spanmälsräntan, ät räntegifvare för en bestämd händelse af lägre pris än meditrhärkegängen, i sjelfva verket utgör den hufvudsakliga lättnad, som genom -skattereformen för närvarande kan vinnas, och hvilken skulle nedsättas till en obetydlighet, om annorlunda kommer att tillgå. Af dessa -med flera-skäl, som vore nog vidlyftiga att anföra, har man anledning förmoda, att deputerade, som å den skattskyldiga menigbetens vägnar härefter komma att i frågan yttra sig, icke mä af hr finansministerns ätgärd låta förmå sig att frånträda den genom ofta äberopade kongl. bref dem redan förunnade rättighet att fritt anmäla deras åsigter och anmärkningar i ämnet, ech derigenom medverka till en skatteförenkling, somi kan medföra verkligt gagn säväl för det allmänna som för det betryckta jordbruket och mängden at de skattdragande; hvartörutan det af hvärje medborgare bör anses uttryckande en ovilkorlig förbindelse, äfvensom skyldig aktning förvär : välviljande regering, att låta densammma öppet erfara landets önskningar: och behof i denna högst vigtiga fråga. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER.