Aftonbladet – 24 april 1852, sida 2

ambragta alstrens olikhet. Såsom prof härpå äbepade hr Bahr nägra företeelser, som äro väl bekanta r hvar rationells brännyvinsbrännare; likasom för rar husfru, hvilken nägon gäng försökt bereda sirap, eller ättika af potatis; — nämligen att den i pol; tisen befintliga stärkelsen härvid först förvandlas till H ammi, gummit derefter till säcker, säckret vidare! il alkohol och alkoholn slutligen till ättika. Flan 20 istade. likväl uppmärksamheten på nägonting som vidläf essa förvandlingar icke torde vara lika bekant, nem-1i gen att vid de två första deribland tfortfara stärkelans elementer — kol, väte och syre — att ingå il gg ummit och i säckret till samma belopp som förut, ller åtminstone med sä diten skilnad, att denna kan etraktas som en missvägning vid den kemiska unlersökningen deraf. För att förklara huru sammaln jeståndsdelar, till samma belopp, kunna bilda så olikalu öreningar som stärkelse, gummi och säcker, tog hrlg Bahr sin tillflykt till en ofta framställd förslagsmening, den om elementar-atomernas olika anordning ller lägring, inom de olika föreningarne. Han anmärkte för öfrigt den besynnerliga företeelsen, att b ym det ämne, som blifvit tillsatt för att ästadkommalh förvandlingen, kan äter skiljas ifrån den nya föreningen — t. ex. om detta ämne var svafvelsyra. — så återfinnes det alldeles oförändradt; hvaraf inses att det icke sjelf afgifvit någonting till de nybildade sam mansättningarne, utan endast genom sin närvaro ästadkommit förvandlingen; följaktligen genom blotta vid-t rörandet af den ursprungliga föreningens beständsde-1 lar. Säsom orsak till denna verkan af ett vidrörande allenast, antog hr Bahr den af Berzelius aldraförst omförmälda katalytiska kraften; härvid upprepande Berzelii egen erinran, att denna så kallade krafticke! är annat än ett namn, brukbart tills vidare, föratt il korthet beteckna en till sin grund okänd omständighet. Ett härmed beslägtadt uttryck är ordet lifskråft; och hr Balr tycktes vilja bana sig väg att ädagalägga begge ordens liktydighet, medelst den anmärkningen; att när man tänder en med platinasvamp försedd vätgaslampa, hvarvid helt och hället oorganiska elementer äro i verksamhet, så utöfvar den fint fördelade platinan en katalytisk kraft, som, utan att minsta förändring uppkommer hos platinan, tvingar vätgasen att, under eldfenomen, förena sig med atmosferluftens Isyrgas, till vatten. Med svafvelsyrans verkan i förra hänseendet jemnförde. ban den lika beskaftade, som uppkommer om en organisk syra — oxalsyra — be gagnas; och med vätgasens och syrgasens förening till I vatten jemnförde han den förvandling af alkohol till r ättika, som i platinaröklampor uppkommer, äfven ge-nom platinans blotta beröring, nemligen med alkoi I hol, sedan nemligen den dervid verksamma platinaträden I I först blifvit upphettad till glödgning. Samma katalytiska kraft antog han vara verksam, när dessa förvandlingar inträffa genom helt och hället organiska ämnens inbördes beröring, säsom vid drufsäckrets förvandling till alkohol och ättika, och vid stärkelses j) förvandling till gummi, till såcker (i sjelfva verket äfven drufsäcker), till alkohol och till ättika, när de ämnen, som innehälla den, t. ex. spanmäl och pota tis, bringas i jäsning, för att antingen, säsom er segare blandning af växtlim med gummi och säcker llener någon gång med ättika, framstå i form af des d)— och af bröd sedan alkoholn utjagats vid baknin gen — eller ock i flytande skick säsom öl, bränvir och ättika. Hr Bahr framhöll, såsom karakteristiskt för der DN llefvande naturen, det ringa antal ämnen hvaraf des mångfaldiga alster bestä; nämligen växtrikets af skol väte och syre, och nägot qväfte; djutrikets af de samma, men med mera qväfve, och begges tillik at tet calcium, silicium, svafvel, fosfor, cHlör oc fluor, jemte ännu sparsammare tillsatser af några f bland de öfriga metallerna oeh metalloiderna; — ur in-Ider det ätt man af den oorganiska naturens elemel om lter redan känner omkring 70 olika slag. dtSedan hr Bahr tagit en hastig ötverblick af fö 231loppet vid organiska ämnens katalytiska förvandlin in-kom han till deras förvandling genom syret und inverkan af hetta — af förbränningen; och förklarar nd huri dervid tillgår. Han beskref grunderna för b rålredningen af lysgas, förbrände sädan gas, dels:för rd; Iberedd och förvarad i en gasbehällare (gasometer; g5Idels för tillfället genom -en ganska fintlig appar 185I hemtad ur ett brinnande talgljus, och förklarade ler, saken hvarföre denna gas, genom sin större kolh: än ren vätgas, ger, i jemnförelse mot denne, en lysande flamma: Man har, anmärkte han slutligen, ofta liknat 1 vet vid en låga; men detta, tillade han, är mer en liknelse; lifvets underhåll och lägans sker påsa .7.,lma sätt och i mänga fall genom samma ämnt Sättet härvid skulle blifva ett af föremålen för nä vn föredrag. r Dn je b