Aftonbladet – 24 april 1852, sida 2

så för samhället här den bundna qvinnan blifvit derinom fullt befriad. vr Det kan förtjusa mig när jag tänker på det sköna förhållande — och hvarpå vi redan, himlen vare tack, ha sett och se flera exempel! — som skall uppstå när dessa båda hälfter af lifvet stå midtöfver hvarandra — ingen herrskare och ingen: slaf — hvilande blott på Gud och på sig sjelfva; beroende af hvarandra blött genom förståndets och. hjertats fria hyllning. Han ser i henne ett ädelt, sjelfständigt väsen, som ej behöfver och ej söker Konom för något lägre mål. Och ban aktar henne derför. Hon ser i honom ett fritt och ädelt väsen, som ej söker och ej -behöfver henne för något oädelt mål, nytta eller nöje. Öch Kon högaktar honom derför. Men båda behöfva hvarandra till hjelp för det högsta ar: betet på jorden — litvets fullkomning. De veta det; och dertill räcka de hvarandra handen; som makar eller som vänner, två fria, gudomliga väsen, förenade i det högsta! Så återvinnes paradiset åt jorden, icke mer det första blott naturliga, utan det högre, andens paradis, der Man och Qvinna skola lefva tillsammans såsom englarne i himmelen. Är denna syn för skön att en gång blifva sann? Den är för skön att icke blifva sann! Om än dessförinnan en ny utveckling af qvinnans lif och medvetande måste äga rum, den vi här ej vilja närmare beröra, ; Kineserne sammanklämma sina qvinnors fötter uti trånga skor, på det de ej må kunna löpa långt ifrån huset. Men också ha kineserne blifvit stående på en och samma fot, under det hela verlden gått framåt. Kossuths intåg i London. Utfart på landet. Landtlif. Profrd Plöjning. Windsor. Under mitt vistande i London väntades Kos