Aftonbladet – 23 april 1852, sida 3

komme Om Åkerbrukets framsteg i Sverige. Ur årsberättelsen för Degebergs landtbruksinstitut meddela vi följande: 2 Maclean lefde för stora omfattande föremäl, banade vägen för skiftesstadgan och visade, genomsexemplet vid Svaneholm, huru stora egendomar skulle organiseras till bäde egares och arrendatorers ömsesidiga fördel... Hans namn kan icke förblandas med dem, som voro endast. praktiska åkerbrukare; men äfven ät deras: yrke egnade han särskildt sin uppmärksamhet, hvilket vitsordas af den framgäng hvarmed han redan idkade rotfruktsodlingen i ej så ringa skala. Interesset för landtbruksnäringen tillhörde dock ännu ej hans samtid, och hans, prisvärda exempel häruti förblef utan nägra omedelbara följder för landet; Sednäre erhöll en annan skänsk jordegare, major Stjernsvärd, genom Bagtrups skrifter, närmare kännedom om. den utveckling, som äkerbruksbearbetningen i Skottland erhållit, och förskaffade sig derifrän redan 1803 bäde redskapsfabrikanter och gärdsinspektorer till sin stora egendom Engeltofta. Hans jord plöjdes i regelbundet ordnade tegar med 40 skottska plogar; till större del hvaraf begagnades hästar med fullständigt skottskt anspann. Om än sjelfva plogen sedan dess undergätt flera förbättringar, så har dock nägot sä storartadt och derigenom i sitt slag fullkomligt, hvarken förut, eller sedan, blifvit utfördt i Sverige. Mänga reste den tiden till Engeltofta och hemtade ideer, hvilka en sednare tid nu börjat ifrigt fullfölja; men för hans samtid gick allt förlöradt, och då Stjernsvärd genom kostnaderna för ett så omfattande företag, dervid både fördomar och särskilda olyckor ofta motverkade honom, blef nödsakad att sälja sin egendom; och förtretad yttrade: jag har tändt ett ljus på Engeltofta, men man har ej vetat att uppskatta det., blef han af sin samtid i allmänhet ansedd för endast en svärmande fantast. Lång tid: omtalades Engeltofta endast såsom en varning emot försöken att förbättra eller ens förändra vårt af älder införda jordbrukningssätt. Stjernsvärd lefde dock ännu, då en obemärkt ung man från Skottland 1822 blef antagen att leda skötsel af en tgendom nära Götheborg. Han medförde äfven skottska plogar och annan redskap, och undervisade enskilda i deras begagnande, hvarefter han skulle återvända till sitt hemland, och den anvisning han meddelade, hade dermed varit glömd, om icke händelsen 1829 hade fört bonom till Degeberg, der försök nyss förut blifvit började att småningom införa förbättringar i landtbruksskötseln, med tillämpning af skottska plöjningssättet, rofodling m.m. Dessa försök fortsattes under fem är till dess man började inse att en verklig stor förbättring vore möjlig, och att det skulle: blifva en allmännare förlust om de första frön, som härutinnan äfven härstädes blifvit utsädde, skulle qväfvas och blifva alldeles utan framtida päföljd, liksom det skett förut med det stora fö retaget vid Engeltofta och kanske flera andra om än mindre dylika: För att förekomma detta, grundlades landtbruksinstitutet vid Degeberg och dess första praktiska lärare, Alexander Skinner, blef beskärdt att här undervisa 380 landtbrukselever och lärlingar. Här gynnades hans verksamhet af många andras biträde och välvilja, och läroverket omfattades af tidsandan, som nu började att ifra för de produktiva mnäringarnes framsteg. Sverige hade under tiden redan erhällit resande agronomer, hvilka ej litet bidrogo att fästa uppmärksamheten på allt inom landet framåtskridande, som hade afseende på landtbruksyrket. I dessas sällskap och med sina plogar for nu Skinner äfven till de första täflingsplöjningarne i Wermland och andra örter, ätföljd af flere bland skolans lärjudgar och andra det framätskridande landtbrukets vänner. Hvad äsyftade de med dessa möten och med sin öfriga verksamhet? Var det att en prydligare äkerbearbetning skulle fägna ögat och äfven bereda litet jemnare skördar? Mängen trodde kanske att detta vore det högsta som kunde vinnas. De önskade dock att utbilda arbetaren till större skicklighet och derigenom öka bäde produkten och lättheten af hans arbete, och bereda honom större inkomst derigenom att hans arbete blef af högre värde. De ville ock bidraga att mera befästa förbundet emellan arbetaren och jordegaren genom inbördes aktning och förtro ende. Men lätom oss här lemna ä sido detta moraliska, högre föremäl för deras och för hvarje rätttänkande landtbrukares omtanka, och nöja oss attnu endast vända vär uppmärksamhet ät omfattningen af de materiella fördelar hvarför de arbetade, då äfven dessa högeligen förtjena att betraktas. De utgingo för att visa huru genom ändamälsenlig