Aftonbladet – 15 april 1852, sida 2

Ett af de större modell-boningshusen, beläget i en af Londons fattiga och mörka trakter, besökte jag i sällskap med Mrs C.; hvars ansigte hör till dem, som ofta borde visa sig mörka orter; ty det är likt solskenet. yggnaden, ett stort välbyggdt block med rum för 20 hushåll och 128 ensamma fruntimmer, är kändt under namnet ,Thankgiving buildings, (tacksägelse-byggnader), emedan de blefvo uppbyggda året efter den sista cholera-farsotens rasande i London, och till tacksägelse för dess upphörande uppresta i ett af de qvarter, der den härjat som mest, till följd af husens osundhet. I sanning ett vackert sätt att tacka Gud, värdt att besinnas och efterföljas. Vi besökte ett par hushåll. Dörrarne till deras boningar hade prydliga knockers, (handtag med hvilka man knackar på), och allt inom dem var inredt med samma välbetänkta. omsorg, som i Prins Alberts Cottages. Husmödrarne, hyggliga unga qvinnor med flera barn, togo ett särdeles nöje i att visa oss huru lätt och ymnigt det friska vattnet flödade till dem, då de blott vredo på en liten kran. De tycktes sätta ett särdeles värde på detta. Rummen voro ljusa; till inredning och antal ungefärligen så, som i de redan beskrifna boningarne. En afhustrurna, moder för tre små bran, klagade att hyran var dyr och att hon ingenting kunde göra för att hjelpa mannen i att försörja huset. Förr, som ogift, i tjenst hos en modhandlerska, hade hon kunnat förtjena ända till sjutton shilling (riksdaler rgs) i veckan. Hon talade härom med vemodigt uttryck, Man kunde ej annat än härvid tänka på den bedröfliga inskränktheten i den fattiga qvinnans bildning, som binder hennes händer för al:a yrken utom — sömmnierskans. Huru lätt kunde ej qvinnans hemma-arbete i slöjd och konst komma mannen och hushållet till godol.:-.