Aftonbladet – 15 april 1852, sida 2

En badoch tvättanstalt var under inredning i huset. Rummen för ensamma fruntimmer stodo tomma, och voro ej ännu alla ärdiga. Men äfven när de blifva färdige noppas jag på att de icke bli fulla, åtminstone af aktningsvärda fruntimmer, MHvart rum är beräknadt för tvenne fruntimmer, som hvardera skola betala i hyra en shilling (riksdaler) i veckan, och rummen äroså små och så utan alla slags comforts att — — det kostade på att se. Jag måste tänka på de präktiga klubbarne. Icke ville jag ha sådana för qvinnorna; men — någon liten trefnad och beqvämlighet, ja, till och med litet skönhet . omgifningar, det är en: rättvisa, som jag ville fordra för dessa ensamma! De stora allmänna tvätthusen gåfvo en glädjande syn. Hundratals qvinnor stodo här — hvar och en i sin lilla alkov, vid sitt rykande tvättkar — flitiga och glada. Jag kan göra hela min tvätt på två timmar!, sade till mig, med lysande ögon, en qvinna, nära hvilken jag stod. pOch huru ofta behöfver ni tvätta?, frågade jag. En gång i veckan. Jag bar man och em små barn., Man tänke sig denna qvinna görande sin ;vätt hemma, hvar vecka, torkande och strykande den om lördagen, i det enda rum som amiljen har, för att tå tvätten färdig till sönlagen; man tänke sig mannens kommande em om lördagseftermiddagen ifrån sitt vecco-arbete, för att njuta hvila och förfriskning sitt hem — och han finner rummet fullt af åta kläder, fuktigt eller fullt af rök under leras strykningsprocess; hustrun: upptagen ch trött, kanske snäsig, barnen i vägen eler — ur vägen, rymmande rummet för tvätens skull! ... Omdenne man icke lemnar em och hustru för att söka lugn och förriskning på krogen, så har han ett martyrch hjeltesinnel — — —