Aftonbladet – 13 april 1852, sida 2

om den ännu icke hunnit längre än till ba-dh lerna, skådespelen, föreläsningarne m, ms ochår au sednast omnibuskörseln. Har man enli gång fått dessa principer i tillämpningen rik-ln tigt godkända, kunna de snart vidare genomföras på de flesta samhällsförhållanden, och har man en gång lyckats påsätta tvångströjan, blir det ej så lätt att blifva henne qvitt igen. Det godtycke som vi öfverklaga innefattas i 1 S af öfverståthållarembetets berörde kungöreise varande af denna lydelse: En hvar, som här i staden vill betjena allmänheten med omnibusvagn, bör, för sädant ändamäl, med bifogande af vederhäftig burgen för de kronooch stadsutskylder, som under äret kunna honom för sälan rörelse påföras, hos kongl, poliskammaren göra ansökning om serkildt tillstånd, vilket meddelas bestämd person och icke må på annan öfverlätas. I händelse ansökningen bifalles, utfärdar kongl. poliskammaren tillständsbevis, gällande för ett är i sen-) jer, efter hvars förlopp innehafvaren icke må körslorne fortsätta, utan att förnyelse af tillätelsen skett och bevis derom uttagits; skolande, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 22 Juni 1841, för dylik rörelse erläggas utskylder till kronan och staden lika med hvad för hyrkuskar eger rum, hvaremot rättigbetens innehafvare, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse den 2 Mars 1838, uti ettserskildt mäl förklarat, är obetaget att, på sätt för byrsuskarne är medgifvet, skjutsa till och frän ställen utom hufvudstaden, äfvensom prisen för körslorne på hans eget hbestämmmande ankomma. De personer, som tillförene af öfverstäthällareembetet erhällit rättighet att tillhandahälla äkdon a förberörde beskaffenhet, och vilja deraf fortfarande sg begagna, böra innan den 1 nästinstundande Maj hos xongl. poliskammaren göra ansökning om nytt till ståndsbevis vid äfventyr, att de eljest af den redan erhällna rättigheten gjort sig förlustige.n, Man finner häraf att det helt och hållet beror af poliskammarens godtycke att bevilja eller afslä en ansökning om att få betjena allmänheten med omnibusvagn. Poliskammaren behöfver icke anföra några andra skäl än sitt sodtfinnande, och de sökande få i kungörelsen icke rimgaste upplysning om de omständigheter, som kunna äberopas till stöd för deras ansökningar. De ha blott att vända sig ill polisens nåd. Få de den, är det tillräckigt; utan den finnes deremot icke någon hjelp. Det är emot denna egenmäktighet, som förr eller sednare urartar till ett förderfligt kor-l, -umperadt och korrumperande förtryck, soml. man ej nog kan höja sin stämma. En storl: del af allmänheten yttrar kanske härvid, att! ned de humana åsigter som för närvarande! innas hos polisen har det icke nägon fara:l men hvem kan garantera fortfarandet af denna humanitet? Månne den icke ganska fort kunde atbytas mot ett despotiskt polisförtryck; och Jen farliga makt att utdela vinstgifvande privilegier, som här skänkes åt embetsmän, sätter otvifvelaktigt deras omutlighet på de hårlaste prof, I dylika stadganden finnes denl, skamligaste grund för ett framtida korruptionssystem och man kan vara säker på att det ej länge skall låta vänta på sig. Detta är dock icke den enda betänkliga siJan i berörde stadgande. Det heter nemligen vidare i den första citerade paragrafen: Till;ståndsbevis utfärdas af Kongl. Poliskammabren, gällande för ett år i sender, efter hvars förlopp innehafvaren icke må körslorna fortsätta, utan att förnyelse af tillåtelsen skett och bevis .derom uttagits.. Hvad skall man väl säga om detta sätt att göra en medborgerlig handtering beroende af en embetsmans eller en embetsmyndighets godtycke eller nyck. Låtom oss föreställa oss en omnibusegares ställning efter förloppet af det år, under hvilket han ull en början erhållit tillstånd att utöfva sitt yrke. Han har nu inköpt dyrbara äkdon. flera hästar och hela den materiel, som för -lett sådant företag är af nöden. Han har städslat en mängd tjenare, hvilka han är pligtig att till flyttningstid underhålla. Vidare har han, måhända för flera år, förhyrt de för etablissementet nödiga lokaler; med ett ord, han har i och för sin rörelse icke endast nedlagt ett högst betydligt kapital, utan äfven klädt sig en mängd förbindelser för längre eller kortare tid. Hans år, nalkas nu sitt slut och han infinner sig i poliskammaren för att förnya sitt tillståndsbevis. Om han då råkat falla i onåd hos polismyndigheten, kan han bereda sig på att få sin begäran afslagen. Förhindrad frän fortsättningen af sitt yrke, står han då der med sin materiel och sina kontraherade förbindelser, och skall verkligen hafva större kapitalstyrka, än den som vanlisen eges af dem som egna sig åt dessa handteringar, för att icke vara totalt ruinerad, så mycket heldre, som all konkurrens om materielen af vagnar o. d. äfven kan förhindras af polisen genom den makt den äger att begränsa antalet af meddelade tillåtelser; och att få afyttra en dylik materiel åt fremmande orter torde ej blifva lätt. Förlust af rättigheten till en närings utöfvande är ett i vår lagstiftning såsom straffbestämmelse ingalunda okändt stadgande. Men detta barbariska, till brottslighetens och proletariatets förökande verkande straff har dock icke ådömts förr än efter förnyade förseelser emot för näringarnes utöfvande gifna föreskrifter, Här deremot förutsätter detta straff icke något brott. Det kan och får af embetsmannen tillämpas blott och bart af godtycke, af nyck. Huru man än må betrakta dessa stadganden, finner man att de innefatta en källa till despotism, mannamån och korruption. Det vore således skäl för regeringen att upphäfva dem; men med de despotiska tendenser, som tillhöra vår nuvarande konservativa minister, och hvilka en viss bibehållen grad af humavitet ej tillräckligt döljer, kan man just icke boppas någon rättelse. I alla fall torde rikets ständers justitieombudsman, som gjorde en fruktlös hemställan emot öfverståthållareembetets usurpation af godtycklig makt öfver de -Joffentliga föredragen, föreläsningarne och nöjena, äfven här böra försöka en underdånig framställning emot en otillbörlig maktutvidgning. Om dermed än icke vinnes något annat, så har åtminstone en offentlig protest blifvit nedlagd emot det polisgodtycke, som för den medborgerliga friheten nu synes blifva alltmera hotande, cc FISEN M FAN M CC ff Ta 3 — An oh DÅ a Kongliga Teatern. Man gaf i går afton å Kongl. teatern Enjs Ilheal4t aAnh bang Iallbastlarea Ach 2 mf naen