Aftonbladet – 10 april 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 10 April. Man skulle väl aldrig föreställt sig att le konservative, som genom sina organer i så många år ifrigt kämpat emot införandet af ninisterstyrelse, hvilken ansetts innefatta en illintetgörelse af konmungamakten samt vara ett stort steg till republiken, skulle, då de sjelfva lyckats komma i vederbörlig besittning if portföljerna, företaga sig att till sin egen romma införa den förut så förhatade ministerstyrelsen, och dock synes detta blifva fallet. Hvad som för tillfället härpå fäst vår uppmärksamhet är icke den omständigheten, att chefen för finansdepartementet, friherre Palmstjerna, har det inflytande på regeringsärendena i allmänhet att han med rätta kan göra skäl för namnet ministerpresident, utan det är den timade förändringen med ordförandeplatsen inom förvaltningen af sjöärendena. Amiral Kreugers afskedsansökning har nemligen, enligt hvad vi anse oss tiliförlitiigen känna, icke varit frivillig utan inlemnats i följd af påstötning från regeringen, och härtill lärer orsaken åter finnas, icke 1 någon H. M. Konungens önskan att se nämnde amiral afs lägsnad från förvaltningen, utan i den nye chefens för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Ulners derom gjorda yrkande, emedan amiral Kreugers åsigter rörande: flottans administration icke skola öfverensstämma. med den nye: departementschefens. Att nödig enhet och öfverensstämmelse böra finnas emellan departementschefernas och de dem underordnade administrationschefers åsigter och handlingssätt måste medgifvas, såvida man icke vill att förvaltningen skall söndra sig inom sig sjelf och upplösa sig i inre strider, och-således är från denna synpunkt icke något att anmärka emot det skedda aflägsnandet, aldraminst från den liberala sidan, som i fall en verklig liberal ministeör en gång skulle intaga platsen efter den nu styrande —V -2—————— DERA