Aftonbladet – 7 april 1852, sida 3

I Ett ord till slut, som vid all djurförädling bör vara det första och sista: Kraftig fodring laf de unga uppvezande djuren, och deras skonahde för alla ansträngningar till dess de blifvit fullt utbildade, är ett vilkor utan hvars iakttagande ingen hästförädling lyckas. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKEA. Snickaregesällen Håkan Hylen, som utan att ega burskap utöfvar snickareyrket, uti huset N:o 24 vid Besvärsgatan ä söder, med icke mindre än 3:ne Igesäller och flera lärlingar, dömdes i dag, efter af Istadsfiskalen börgmästaren Mellbin väckt åtal, att böta 13 rdr 16 sk. bko. Å Hylens förklaring, att han i egenskap af verkgesäll åt snickaremästaren Hör: llander; boende ä S:t Paulsgåtan, utöfvade yrket kunde icke någet afseende fästas, emedah H.; som bor å S:t Paulsgatan, ej på flera är erlagt sitia krönoutIskylder, och ej heller vid sednaste mantalsskrifning luppgifvit Hylen såsom sin verkgesäll. — Shickargesällen Pettersson, hvilken i likhet med Hylen uti huset N:o 7 KEaptehsgatan ä Ladugärdslandet drifver snickareyrket utan burskap med biträde af flere arbetare, blef äfven i dag för andra gäfigen fälld ätt böta 13 rdr 16 sk. bko. ) — En nägra och tjugo är gammal flicka vid namn Annette Haglund var i gär inställd till polisförhör, för det hon nattetid anträffats kringstrykatide ä stadens gator. Hon hade vid häktandet öfverfallit poliskonstaplarne med hugg och slag, och sädant erkände hon mycket riktigt. Haglund påstod att hon laldrig fick gå i fred för polisen och derföre bade hon, Isåsom hon yttrade: lefvat gubben opp, med konstaplarne. Hon hade försökt frånträda svillän, men fick ej gå i fred; nu hade hon under loppet af ett ärs tid icke varit fri mer än en och en half dag, loch en sädan förföljelse ansäg hon kunna föranleda I hvar och en till ytterligket då konstaplar äter gripa Ihenne; Jag har, yttrade Haglund, passerat graderna och vill, men fär icke taga mig tillvara; ty kon: stapeln Carlsson förföljer mig ständigt som en ond ande. Haglund ställdes nu, under föreställning att taga sig till vara för ett kringstrykande lefverne, ä fri fot, hvilket hon äfven lofvade att hälla, med förbehäll att Carlsson i Jakobstrakten mätte låta henne få vara ifred, ty nu skulle kon taga sig tjenst. — Svea artillerireg:ts krigsrätt afkunnade sistlgärdag utslag uti den förut i denna tidning refererade och från poliskammaren remitterade ransakning angående åtskillige inbröttsstölder, som artilleristen (förre provisorn) Åström föröfvat. Åström dömdes att i ena bot straffas med 28 dygns fängelse vid vatten och bröd samt derefter undergå uppenbar kyrkoplikt. Qvinspersonen Fröman, hvilken tagit befattning med det stulna godset, dömdes till 15 dygns fängelse vid vatten och bröd, äfvensom att derefter undergå uppenbar kyrkoplikt. Artilleristen vid 6:te batteriet Forslund och skomakaregesällen Engström kunde i brist af full laga bevisning ej ät saken fällas. — Chefsembetet vid Svea lifgardet hade i går uti paliskammaren gjort anmälan att gardisten vid nämnde regemente Burmeister, hvilken är permitterad, sistl. måndag blifvit så illa misshandlad ä bagaren Petterssons uti huset N:o 82 vid Hornsgatan belägne bageri, att han mäste till sjukhuset afföras. I följd deraf voro till i dag bagaregesällerne Sievers och Bergman hvilka misshandlat Burmeister inkallade till polisförhör. Bergman uppgaf att Burmeister som varit anstäld som arbetare vid bageriet, flere dagar varit rusig och ickeordentligt förrättat sitt arbete. I mändags hade han varit nykter och då hade Bergman och Sievers, oaktadt varande endast arbetare, ansett sig böra afstraffa Burmeister för sitt tadelvärda förhällande. Bergman erkände att han tilldelat Burmeister nägra örfilar samt ätskillige slag med en käpp, och Sievers erkände: att han med ett stycke af en tross, gifvit B. 10 å 12 rapp. Ransakningen uppsköts på 8 dagar i afbidan på infordrad uppgift om B:s hälsotillstånd. Det nu ingifna läkarebetyget förmälde att B. blifvit på det mest barbariska sätt misshandlad. — I dag fortsattes uti poliskammaren förhöret med betjenterne A. Liedberg och O. Davidsson, tilltalade för det grofva väld, som i söndags ätta dagar sedan efter en slutad bal föröfvades ä värdsbuset Claes pä Hörnet, dervid en doktor B. ganska svårt särades äfvensom af Liedberg tilldelades ett knifbugg i ansigtet. Åkaren Bengtsson hördes nu som vittne och berättade, att de tilltalade desto snarare kunde uppgifva namnet ä den tredje person, hvilken ätföljt dem, som de alla tre ä Gustaf Adolfs torg anmodat B. ati köra dem till balen, derunder samtlige på det förtroligaste. sätt samtalat med hvarandra. Angående uppträdet berättade B. att sä tillgält som öfrige vittnen redan uppgifvit. Hr polismästaren Stråhle tillhöll i allvarsamma ordalag de tilltalade att uppgifva namoet ä den person de haft i sitt sällskap, men de kunde icke förmäs till meddelande af annan upplysning än att denne kallat sig Edlund. Hr polismästaren yttrade härvid, att han hoppades lika lätt få upplysning om denne persons namn som han fått underrättelse om, att såväl Davidsson som Liedberg hemma i sina bostäder höllo samqväm för utöfvande af hazardoch kortspel. — Mälet anstär tills i dag ätta dagar, för efterspanande af den tredje deltagaren i denna färd, — Ett mål af den mest upprörande beskaffenhet förekom i dag uti Poliskammaren. En borgare här i staden, bagaren B., var af sin svärmor, vägkarlsenkan L., tilltalad att sistl. gärdag hafva misshandlat henne. Vid mälets päropande började enkan L. att plädera på det mest storartade sätt, och blygdes icke att inför domstolen skymfa sin måg och pästå att han vore lat och icke började sitt arbete genast då svärmodrep om morgnarne väckte honom. Han ska, yttrade enkan L., se efter sitt hus och sina arbetare, och jag kan ej få Bonom dertill. Enkan L:s brutala uppförande gaf hr polismästaren Stråble anledning att flere gänger älägga henne tystnad och ätminstone inför domstol iakttaga ett skickligt och passande upp. förande. Hr B. tillspord att förklara sig öfver angifvelsen, berättade att svärmodren genom sitt svära och trätgiriga lynne dagligen ställde till oenighet makarne emellan och äfven oväsende i huset. Uti Oktober månad sistl. är bade B. inträdt i giftermäl med sin hustru och då. tillåtit svärmodren, enkan L., att få flytta till sig. Emellertid hade enkan L. försökt att vinna husbondeväldet oaktadt B. genom sin arbetssamhet ensamt bidrager till husets beständ. I gär morgon hade enkan L. uppretat B:s hustru att oqväda B. för det han icke tidigt nog väckt enkan L. Hustru B. hade med en! brödkorg och enkan L, med ett vedträd öfverfallit den olyckliga mannen med hugg och slag, och för att försvara sig hade han stött dem bäda ifrån sig, så att hustrun fallit i en större brödkorg och gumman mot en disk. Säväl enkan L.som B. företedde läkarebetyg om diverse blänader och skrubbsär. : Ett i dag inkalladt vittoe hade ingen upplysning om sjelfva uppträdet att lemna, hvarföre möälet uppsköts tills om lördag för vittnens kallande. Bagaren B. anhöll att genom polisens försorg få sin svärmor ur buset, på det ban mätte erhälla husfred, hvarpå enkan L. helt trotsigt invände: Nej se det blir inte af, ty då tar jag hustrun din med mign.