Aftonbladet – 7 april 1852, sida 2

åhårig gubbe, utsträckte öfver de förlofvaes hufvuden sin hand, som bar biskopsringen; markis de Kergant höll sig på några stegs afstånd ifrån sin dotter, på knä vid en läng stenhäll fullristad med sköldemärken: hans syster, stiftsfröken, var vid hans sida Andråa gnuggade mellan sina händer brudpellen som snart skulle utvecklas; ett utomordentligt uttryck af otålighet och vrede hadejagat frår hennes drag det barnsliga behag som var henne så eget. Något längre bort såg man Alix stående, stödd mot Kados arm: hennes blick var orörlig, hennes drag spända; man skulle kunnat sagt att hon lyssnade till ett aflägse buller, Rojalistiska officerarne och marki sens tjenare uppfyllde den mörkare delen a den lilla kyrkan. Ögonblicket var inne för makarnes oupp: lösliga förening: presten hade gjort de he liga frågorna. Bellah höjde sin panna, ännt blekare än hennes jungfruliga brudslöja, hor sände till himlen ännu en tacksam blick, och räckte sin darrande hand för att mottaga den ring som skulle för lifvet. fastkedja henne vid hennes make; men plötsligt lät den unga generalen den symboliska ringen falla ner på altarets trappsteg: hans namn hördes ropas utifrån af en klagande stämma, Han reste sig. En gemensam känsla af oro och fasa hade ögonblickligen målat sig på hvarje ansigte. Efter en kort mellanstund upprepade äter samma klagande stämma Fleur-de-Lys namn ; och sedan kunde man urskilja ljudet af hästhofvar. Den unga mannen störtade ur kapellet, följd af de närvarande; han sprang utför trapporna som ledde till gården. Enlöddrig och utmattad häst flämtade vid trappan; soldaterne hjelpte ner. dess ryttare, hvilken knappast tycktes kunna hälla sig uppe: Hans panna, hans bröst badade i blod. Man sade honom att Fleur-de-Lys stod framför honom; han såg ett ögonblick med ett förfärligt skarpt