Aftonbladet – 6 april 1852, sida 2

Fru Erikssons soire. Vi bevistade i gär afton det af fru Ch. Eriksson ati Kirsteinska huset anordnade societetsspektakel, som dock genom den i tidningarne förutgängna anaonsen var af offentlig beskaffenhet. Förutom de ätskilliga vackra och muntra saker i sängväg, hvarmed 2:llerna Normani och Fundin samt hrr Strandberg och Uddman undfågnade, fick man tillfälle att i den qvicka franska komedien Missvärda ej behagen, äterse fru E. sjelf. Den utmärkta skådespelerskan uppträdde här med samma fina takt, samma elegans i äfven den minsta gest, som publiken förr hos henne ofta beundrat, men nu tyvärr alltför sällan fär njuta, och som lära förskaffat fru E. namnet af Sveriges Mars, äfven af dem, som varit i tillfälle att hafva sett den berömda fransyska skädespelerskan. Om fru E. kunde förmås att en och annan gäng på nägon af våra teatrar uppträda, blefve det säkert, konstojutningen oberäknad, af stor nytta för den dramatiska konstens 2lever, framförallt i en tid dä densamma i allmänhet tyckes blifva alltmera ofri, att emellanåt hafva en sädan förebild af naturlig grace och osökt mnaivetet för ögonen. Fru Eriksson biträddes här af hr och fru Almlöf på ett vackert sätt, och i synnerhet utmärkte sig fru Å, genom en ovanlig liflighet och värma i sitt spel. Hvad sjelfva dena nätta komedien Missvärda ej behagen, beträffar, så tyckes konsten att skrifva dylika vara nära utdöd. Till slut gafs en imposant tableau vivant, föreställande Gustaf den I i sin enslighet; den väckte, liksom allt denna afton, mycket bifall, och säkert medtog mer än en äskädare af detta anspräkslösa societetsspektakel ett varaktigare minne än af mången annan tillställning.