Aftonbladet – 6 april 1852, sida 2

hax ville. föreslå början af parlamentets påskferier till tisdagen före påsk. På en interpellation i afseende på billen att fråntaga det katolska prestseminariet i Maynooth det statsunderstöd det hittills åtnjutit, svarades att det icke för ögonblicket vore regeringens mening att föreslå indragandet af detta understöd. För hvad som kunde ske i nya parlamentet, ville ej hr Dsraeli åtaga sig ansvarighet. Derefter debatterades Humes årliga retormförslag. Det går såsom bekant ut derpå, att få valrätten utvidgad till hvarje householder och hvar och en som betalar fattigskatt; dessutom fordrar han sluten votering vid valen (ballot), treåriga parlamenter och valdistriktens indelning efter folkmängden. Oaktadt dessa förslager så ofta varit diskuterade i huset, upptog debatten härom nästan ett helt möte. DIsraeli sökte förnämligast ådagalägga, att den närvarande indelningen icke gynnar landet på städernas bekostnad. Hans deduktion var emellertid icke fullt ärlig, då han beständigt endast jemförde en särskild del af ett grefskap med en serskild stad, som i numeriskt afseende hade öfvervigten öfver landtbefolkningen, utan att upplysa om folkmängden på landet och i städerna stod i passande förhållande till representationen i underhuset. Lord John Russell, som äfven uppträdde mot billen, förklarade att dess antagande skulle bringa sjelfva författningen i fara, då ett efter detta förslag sammansatt underhus icke skulle kunna handla med erforderlig besinning och derföre lätt kunde leda den utöfvande makten in på en farlig villoväg. Efter hans öfvertygelse måste reformen gå ut på en nedsättning i census för valmän af medelklassen. Förslaget förkastades slutligen med 244 röster mot 89. D. 26 förklarade i underhuset skattkammarkansleren att han följande måndag skulle framlägga regeringens grunder för föreslåendet af milisbillen. Derpå formerade sig huset till kommitt, för att granska budgetten till armåens förråder. Sedan denna budgett blifvit Ivoterad, lästes för andra gången upprorsbillen, loch en lag om matrosers desertering (marinemutiny-bill). Emot denna lag, som skall I förskaffa främmande skepp rätt emot rymda matroser, talade mr Anstey, och han yrkade lläsningens uppskjutande på tre månader, hvari han understöddes af lord Stuart. Henley förIsvarade lagen, då den vore det enda mediet latt i främmande länder få rätt emot engelska desertörer. Hume menade att oppositionen Iskulle gifva sig tillfreds, om man inskränkte Tlagen till handelsflottan. Lord Palmerston utredde sakförhållandet i detalj. Förliden NolIvember hade Russellska ministeren emottagit lett förslag af svenska regeringen att med SvelIrige afsluta en traktat, på samma grunder som den 1842 mellan Sverige och Portugal Jafslutade, nemligen att ingen af de kontraheIrande parterna skulle i statens tjenst behålla Inägra desertörer från främmande krigsskepp, lutan genast på anfordran afskeda dem. Derlemot var ingenting föreskrifvet om desertörernas utlemnande. Konsuler och andra emIbetsmän skulle biträda vid gripandet af sådana Ipersoner, som i ena landet deserterade från I det andras hande:sfartyg. Russel!ska ministå-Iren hade haft för afsigt att framlägga ett dyTlikt förslag, och han förmodade att den framlagda lagen med några modifikationer skulle I blifva användbar, hvarföre han yrkade på andra läsningen, hvarpå huset ingick efter en temligen vidlyftig debatt. I öfverhnaset föreslog lord Brougham samma Idag läsningen af billen om en inskränkning li tiden mellan de allmänna parlamentsvalen iloch parlamentets sammanträdande. Hans me;jning var nu att 28 dagar skulle vara fullkomligt tillräckliga. Lord Rudesdale ansåg billen Il öfverflödig och lordkansleren öfvergick på hans sida. Det oaktadt egde andra läsningen rum. fl Den amerikanska expeditionen till Japan, uIhvartill vi en annan dag skola återkomma, så vidt utrymmet tillåter, har väckt mycken upptl märksamhet inom den merkantila verlden. I Times billigar i en ledande artikel den i iNew-York Herald uppställda läran: Intetland Ihar rätt att helt och hållet tillstänga sina kuilster för utlänningens, och tillägger den något Itvetydiga komplimangen, att humanitet och -Ipolitik skall påtrycka den amerikanska expeIditionen en karakter, som gör den till motIstycke till Englands förfarande mot China. :;I Expeditionens ändamål, anmärker Times, är tlatt vinna fri förbindelse med de asiatiska folken och indraga dem i den allmänna kulturens ström, hvaraf dock, såsom det synes, ;Idessa folk efter hittills vunnen erfarenhet enIdast kunna lofva sig ringa fördelar. Förberedelserna till de nya parlamentsvalen börja allt mer och mer sysselsätta den allJmänna uppmärksamheten. Times klandrar Iskarpt de vilda orgierna vid valen, som medföra ett slöseri af flera millioner och göra ett skadligt afbrott i nationens nyktra och sedlliga vanor, samt varnar för deras förnyande. Utan tvifvel vore den slutna voteringens inIförande det bästa medlet att förekomma dessa demoraliserande fester. Valstriden blir sannolikt en af de bittraste, som på länge egt rum. I Carlisle har Sir James Graham uppträdt såsom kandidat i stället för den vid parlamentets upplösning afgående Mr Ph. Howard. I Liverpool öppnas deremot för protektionisterna några utsigter genom katholikernas opIpPosition mot en af de närvarande representanterna, Sir Thomas Birch, som genom sitt votum för titel-billen förra äret ådrog sig deras ovilja. I Perth, hvarest Mr Maule afträder ur representationen, kommer en Londonsradikal, Mr Gilpins, att uppträda och gör de ter vallya kandidaten Kinnaird segren stridig. Consols stodo den 26 Mars: 9854 å OSV). TYSKLAND. Från Bremen skrifves den 29 Mars: ,Härvarande senat har utfärdat en proklamation, som innehåller provisoriska bestämmelser till utförandet utat förbundsbeslutet af den 6 Mars och hvars hufvudpunkter äro följande: Borgerskapet är upplöst och slutar sin verksamhet samma dag som proklamationen blif