Aftonbladet – 6 april 1852, sida 2

ansenliga proportioner; på de lokala frågor oc afskiljer från centralförvaltningen, verkliga envåldsherrar, ensamme beslutande, utan kontroll, enligt sin egen fria vilja, endast med åliggande att inför inrikesministern göra reda för sina handlingar. : Hela fördelen för allmänheten af denna förändring är undvikandet af den tidsutdrägt och de omgångar som hittills varit oundgängliga vid alla frågors hänskjutande till centralförvaltningen , hvaremot dock framställer sig den ganska vigtiga betänkligheten, att prefekterna såsom på stället vistande enskilda personer i många fall ej kunna undgå att ledas af personliga sympatier och antipatier. Huru litet här i sjelfva verket är fråga om någon verklig decentralisation, någon kommunens emancipation, kan man sluta deraf, att departementaloch kommunalråden, till hvilkas fördel man hade väntat att decentralisationen skulle ske, icke ens nämnas i dekretet. Deras inflytande på de lokala frågornas lösning kommer att blifva oförändradt detsamma som det enligt hittills gällande lagstiftning varit. Hufvudsumman är, att kommunerna, i stället att frigöras, endast byta om förmyndare. Den andra vigtiga åtgärden är upphäfvandet af den klubblag, genom hvilken konstituerande församlingen, i Juli 1848, ville reglementera dessa föreningar. Man återvänder i afseende på föreningsoch associationsrätten till de före 1848 gällande stadganden, hvilkas hufvudinnehåll är, att ingen association af mer än 20 personer, hvars syftemål är att periodiskt eller på obestämda tider sammanträda för att sysselsätta sig med religiösa, litterära, politiska eller andra ämnen, äfven om dessa associationer skulle dela sig i mindre antal än 20 personer, kan bildas utan regeringens samtycke och på de vilkor som hon föreskrifver. Den af regeringen gifna tillåtelsen kan när som helst återtagas. Följer så belägringstillståndets upphäfvande i hela det kontinentala Frankrike, en åtgärd egnad att vinna bifall i de departementer, en wedjedel af hela Frankrikes territorium, som tryckts af undantagstillståndet, och att inför verlden visa, det Louis Napoleon nu anser sitt välde så tryggadt, att det ej vidare behöfver upprätthållas genom några utomordentliga åtgärder. Det nu tagna steget har dock i sjelfva verket icke särdeles mycket att betyda, ty då föreningsrätt och yttranderätt och alla andra frioch rättigheter blifvit, så att säga, bit för bit bortplockade, så torde föga skillnad förefinnas mellan det normala tillståndet och mundantagstillståndet, om ej rättigheten att huru länge som helst få vara ute om aftnarne. Såsom en kraftfull och rask handling skall den dock, som sagdt är, utan tvifvel vinna bifall på flera håll. Det fjerde dekretet af politisk betydelse är det som angår de konfiskerade orleanska godsen, och genom hvilket dekretet af den 22 Jan. i viss mån modifierades, dock icke tili den orleanska familjens fördel. Deri stadgas nemligen, att de på behållningen af godsens försäljning anvisade dotationer åt diverse institntioner oj okola deraf utgä, ulan åvägabringas genom en försäljning till belopp af 33 mill. fr. af statens skogar; men på sammall gång anbefaller dekretet försäljning af en delly af de konfiskerade godsen, med föreskrift, att! behållningen kommer skattkammaren till godo. De öfriga egendomarne förenas tills vidare, il! afvaktan på framtida försäljningar, med statsdomänerna. Detta dekret utgör således ett ils verket sättande af konfiskationsdekretet af denlt 22 Jan., med undantag endast af behållningens användande, derom förändrade föreskrif-c ter lemnas. Det omtalas att orleanska fa-ls miljens fullmäktige hafva för afsigt att sökall vid domstolarne vinna rättvisa, förutsatt attla sådant tillåtes dem. k Öfriga dekreten afgöra en mängd såväl lag-r stiftningssom administrativa och ekonomiska ld frågor, hvilka dock för utlandet äro af mindre intresse. Monitören innehåller dessutom en lista pålkb sex nya senatorer, bland hvilka man icke utan n förundran finner erkebiskopen af Paris. Dels öfriga utnämnde äro: hertigen af Mortemart, If chef för den stora militärdivisionen i central-s Frankrike; general Petit, kommendant i invall lidernas hotel; general Pyat; finansministern t Bineau; markis de Barbancois och baron delf Hecckeren , båda f. d. representanter i lagstifvande församlingen. En rangstrid synes hafva uppkommit mellan senaten och statsrådet, i afseende på hvilkendera kåren skulle taga försteget vid ceremonien på Tuilerierna den 29 Mars. AttlI döma af en i tidningarne införd officiel notlsg om denna ceremoni tyckes frågan vara afgjordp till förmån för senaten. Vid uppräknandet aft de stora statskorporationerna har det hittillsiv alltid hetat: statsrådet, senaten, lagstiftande lre kåren. I nyssnämnde not nämnes deremotld senaten före statsrådet, re I det ursprungliga programmet för nyss-d nämnde ceremoni har den förändring blifvitlst gjord att senatorerna och de deputerade ej skola hvar och en för sig inför presidenten aflägga sin ed. Endast hvardera kårens president, vicepresidenter och sekreterare skola uppfylla denna formalitet i presidentens närvaro. Edgången kommer för öfrigt att skelm första session hvardera kåren kommer attlde hålla. ja Presidenten höll den 28 revy med en brigad af Pariserarmåen, derunder fritt lopp lemnades åt chefers och soldaters imperialistiska entusiasm. .Journal des Debats, berättar att en kombinerad fransk och engelsk mission skall med snaraste afgå till Plata för bevakande af allmänna handelsintressen vid den reg!ering af förhållanderna, som efter de sednaste händelserna der måste inträffa. Äfven i Basel har man under karnavalen sjort sig lustig på L. Napoleons bekostnad, vilket åter föranledt franska ambassadören i Schweiz till reklamationer, som haft till följd igå ipptågsmakarnes ställande för rätta och deras ällande till 2 å 4 veckors fängelse. ti OL FF OL CT TI rMROLÖA BS AA X 0 TR 02 Fv 5 AA 4 BB FO RAR AM BB br Fr ny Orr mm RH AO rer NH MM c 4 MM DM AA MH MM et FH et AA ma AA AN