Aftonbladet – 6 april 1852, sida 1

STOCKEHOLM, den 6 April. Utländska. posten medför i dag underrättelser om öppnandet af det konstitutionella skuggspel, som Frankrikes nuvarande beherrskare ansett sig böra uppföra. Despotismen i våra dagar blyges ofta att is i don hri i framstå i sin netäriiga gestalja A genom areF.eÅ en eller anhun mesar former, åt hvilka Tfrihetens id6 gifvit lif och uttryck. Men den blir icke härigenom mindre barbarisk och förhatlig, liksom lasten icke blir förskönad genom hyckleri, om än detta på sätt och vis innebär en ofrivillig hyllning åt dygden. Louis Napoleon är emellertid ingen politisk Tartuffe. Han anser utan tvifvel intet skrymteri behöfligt för sig; -han skulle visst icke Ihysa de ringaste betänkligheter mot att proklamera despotismen pur et simplex; de föreställningar, som han alltid hyst om sin betydelse .och sin mission och som genom de underbara vexlingar, hvilka han under de sednaste åren upplefvat, och hvilka väl kunnat förbrylla ljusare hufvuden, nästan öfvergått till en fix iddg, skulle låta honom, utan att det ringaste rygga eller se sig om, taga sista steget ut på maktfullkomlighetens bana. Men det är kejsar Napoleons regeringssystem, som föresväfvar honom såsom mål; det är för att imitera farbrodren som han framkallat de nuvarande pohtiska organisationerna, och hvarken af fruktan eller sympatier för det konstitutionella frihetssträfvandet. Och brorsonen anser kopian desto mera lyckad, ju starkare färgerna äro; han synes tro, att man derigeInom skall taga densamma för original och förblanda snillet, som ur ett chaos framkallar en ny sakernas ordning, med medelmåttan, som vill pånyttföda utlefvade förbållanden. Han skall, menar han, i kejsarens sanna anda och mening förbättra och utveckla kejsarens verk. Hans deportationer ske derföre långt mera skoningslöst och mera i massa; hans. konfiskationsdekreter och andra maktåtgärder äro så xenergiska, att de verkligen imponera på ett antal svaga själar i alla länder, som böja sig för hvarje yttre sken af kraft. Kejsaren utbildade och fulländade denna för folkfriheten olycksbringande, men i sig sjelf beundransvärda centraliserade statsmekanism, som sedermera öfverlefvat alla de poIlitiska omvexlingarne i Frankrike, emedan Ihvarje regering fann det ligga i sitt intresse att bevara en organisation, hvilken såsom ett villigt och beqvämt redskap: jenar hvar och len; som sitter vid styret, han må vara en röd socialist eller en kossack. Brorsonen skall Konseqvent försöka att i oändlighet stärka och utbilda denna centralisationsmaschin och åt densamma offra hvarje spår af folkfrihet. Det tal om decentralisationsplaner, som man på sednaste tiden förnummit i några blad, visar sig nu vara utan betydelse. och höra till de förespeglingar, hvarmed regeringsorganerna sysselsätta sig i brist på politiska ämnen och hvarmed man dessutom söker inverka på opinionen i landet, och kanske till och med smeka den med någon förhoppning om en gnista frihet åt samhällelig verksamhet. Äfven vid organiserandet af de politiska församlingar, som nu sammanträdt och vid anordnandet af deras förhållande till regeringsmakten har Louis Napoleon gjort en originalimitation; han har ur de båda konsularförfattningarne och kejsardömets författningar till ett helt sammanställt alla de bestämmelser, som med bibehållande af ett yttre sken af konstitutionelt statslif kunde göra regeringen så absolut som möjligt, och han bar härvid onekligen, såsom kompositör i andra hand, ådagalaggt en viss fyndighet. Det torde vara skäl att innan dessa båda församlingar börja sina förhandlingar, i korthet erinra sig deras art, sammansättning och bestämmelser, för at! icke göra sig ett falskt begrepp om betydel sen af de beslut, som de kunna komma att fatta. Dessa församlingar äro nemligen ganska skickligt organiserade, på ett sådant sätt, at de icke i ringaste mån skola hindra despotis