Aftonbladet – 3 april 1852, sida 2

den mest tillgifne af deras saks anhängare börjar tveka.n Detta låter sällsamt! Hvad har ni väli sinnet, min Gud, säg? Om jag ännu ej lärt förräderi, Bellah, så har åtminstone ej trutits mig undervisning deruti... Ni vet redan till en del, hvad som tilldragit sig; men intet får bli fördoldt för edra blickar: jag var ålagd att skingra eller förstöra allt som kunde förhindra den så länge lofvade debarkeringen; endast några få dagar efter min ankomst, hade jag uppfyllt mitt värf; kusten, hela landet var fritt, vi voro herrar öfver hela kustlandet; vi räckte handen åt våra vänner, våra allierade: de kommo ej, de lemnade oss i sticket mot en af de mest fruktansvärda armåer... vi hade att kämpa mot republikens förnämsta general. .. : Men man gaf er ju underrättelser... ni emottog ju nya order?o ; rJa, trenne dagar för sent. Jag kan ej beskrifva för er min ångest under dessa långa tiramar af ovisshet och fruktan hvarje stund att se mig till spillo gfven åt fienden, min ångest, ej för mig, visserligen, men för alla dessa tappra män, som förlitat sig på mina ord och hvilka jag fört till ett onyttigt slagtande... Ändtligen ankommo orderna: flottan hade dröjt, af skäl dem man ej förklarade. Man begärde ännu en vecka; vi måste under denna tid söka bibehålla våra fördelar, sysselsätta elter slå fienden.,. Hvilken fiende och med hvilka ressurser, ni vet det!... Dylika order äro lätta att ge. Det var ej mera svårt att förstå dem. Hvilket än regultatet kunde blifva, så var man alltid befriad från en fiende... eller från en ännu mera hatad tjenare... Bellah, jag lydde.v Gud och er heder fordrade detv, sade der unga flickan med värdighet. Det är hvad jag ännu ej är säker på,