Aftonbladet – 3 april 1852, sida 2

hand, uti en annan mans hand! O, min Gud! ec NM : Som Bellah skref dessa ord, och lyftade sin tårade blick mot himlen liksom ville hon taga den till vittne, öppnades dörren, och Fleur-deLys inträdde. Fröken de Kergant reste sig darrande. Den unga mannen stadnade vid dörren, med hufvudet böjdt i en vördnadsfull ställning. Ers höghet,, sade hon till horsom med något högdraget allvar, jag vill tro att min far ännu är i salongen.s Värdes förlåta mig, min fröken, sade Fleurde-Lys; men jag måste få tala med er ensam. Ni bör kunna veta. att ett vanligt intresse ej skulle föranledt mig att våga ett steg som kunde förolämpa er. Jag är tvungen att ögonblickligen fatta ett högtidligt beslut; jag måste utan dröjsmål;få rådföra mig med er.a Fröken de Kergant såg med en oroligt frågande blick på Fleur-de-Lys: hon kunde i bans anletsdrag ej röja annat än det sväfvande uttrycket af en gruflig vilirådighet. Sedan sjönk hon omedvetet ner igenli fåtöljen, krossad af en smärta, som röjdes af hennes häfvande bröst. Hvarom ör fråga, min herre? frågade hon. Fleur-de-Lys samlade en stund sina tankar innan han kunde svara; sedan närmade han sig till den unga upprörda flickan. Ni åtminstone skall göra mig rättvisa, jag tror mig vara säker derpå, sade han. Ni vet om jag ej med hela rnin själ varit tillgifven den farliga pligt man ålagt mig. Jag vets, afbröt Bellah, att ni varit värdig det blod som flyter i ers höghets ådror. Emellertid kan en mans tålamod, hans försakelse af alit äfven hafva gränsers, återtog den unge mannen. Ve dem, som glömma detta, ve dem som äro en orsak dertill att