Aftonbladet – 1 april 1852, sida 2

steg emot vestra skogsbrynet; han gick med snabba steg under de vattenfloder, som rusade ner från trädens toppar när de böjdes af stormen, skakande blott då och då med ett tankspridt utseende sin af regnet tyngda kappa. Skiltvakterna, som ofta korsade hans väg, skyndade sig efter några sakta utbytta ord at ge honom militärisk helsning; igenkänd vic det flämtande skenet af en bivuakeld, ble han genast omgifven af en hop menniskor. hvilka helsade honom vördnadsfuilt och blandade sina enthusiastiska rop med orkanens buller. De proskriberades hustrur och barn. häftigt uppväckta ur sin sömn, störtade hastigt fram ur sina eländiga skjul, och upprepade med godmodig beundran Fleur-de-Lys namn; man ankom från alla sidor; man trängdes omkring den unga anföraren; några försökte att få vidröra hans kläder eller hans händer; hans närvaro tycktes uppväcka tankan om ett högre väsende bland menniskorna. Dylika hyllningar tvungo den unga royalistiska generalen mera än en gång att stanna på flera särskilda korsvägar i skogen. . Vi anse oss skyldige att här lyfta en flik af den slöja, i hvilken detta unga hufvud, så omgifvet af popularitet att det nästan gick till dyrkan, insvepte sig. Denne unge man hade först varit synlig i Vendåe emot slutet af de stora krigen. Han bar ej då det namn under hvilket han nämnes i denna berättelse. Händelsernas lopp förde honom först till BasMaine, och sedan till nordliga delen af Bretagne, der han förenade chouaneriets spridda elementer. Han var den första, som dref Ichouanerne fram ur deras defensiva position,