Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 2

ensamma; men uti den smärtsamma ställning de höllos af repen, kunde de ej se hvilken det var, som kom att störa dem i denna h:gtidliga stund. : Lampan är ej ännu utbrunnenx, sade Bruidoux med sträf röst; man skall ej spela falskt spel med en fiende i hans olycka.n Saktare, herr sergeant: sade en manlig, fast dämpad stämma. Jag känner igen den der rösters, mumlade sergeanten; hvem är du, go vän?x Kado.n Aha! far åt lilla gossen med snurran. Kommer du för att frälsa oss, min gubbe?, Tala saktare; dörren står ju på vid gafvel och posten går ju oupphörligt förbi tröskeln.. I detsamma. stannade vaktkarlen framför lörren. Fångarne be mig,, sade Kado, xatt hjelpa lem förändra ställning, får jag göra det? Gör så, sade soldaten, : Derpå började denne åter sin vandring. Kado lade sig på knä: bredvid fångarne, utade sig-öfver dem och lät:en knif, hvars skarpa egg blixtrade mot lampskenet, glida ir sin rockärm; med två tag afskar han de snören som :sammanhöllo sergeantens ben och snytnäfvar, Om ert lif är er kärt, rör er ej ur fläcken! Derpå gick han till. Colibri och befriades wonom lika: skickligt och. hastigt från haas bojor: När denna operation väl: var utförd, este fångvaktaren sig och blef stående en itund, uppmärksamt betraktande fångarne; sedan började han att tala, ömsom med en sravitetisk långsamhet, ömsom brådskande, töjande sin röst och ändrande innehållet af sitt tal alltefter som bullret af skyldtvaktens steg hördes närmare eller aflägsnare. z 3 (Forts, följer.)