Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 2

säges stä i spetsen för Gammalkroppalinien: Förslaget anses. utgänget ifrån generaladjutanten frih. v. Fleetwood och disponenten för Storfors, kammarherren Geijerstam. Körrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 21 Mars. Under afvaktan att..se den Napoleoniska konstitutionen satt i verksamhet och dermed dess till större delen okända personligheter införda på scenen, koncentrerar sig det allmänna intresset på två saker. 1) De dekreter, som utmärka diktaturperioden. 2) Det intryck, som dessa dekreter göra på allmänna opinionen. Fordom, när man talade om styrelsen, sade man: Se nu är redan två, tre, ven månader förlidna och hvad har den uträttat? Nu omvänder man: frågan och säger: Fyra månader äro ännu ej tilländagångna, och hvad har den icke gjort? Utan att tala om de åtgärder, hvarigenom regeringen satte sig i besittning af makten och alla dem, som deraf töljde, utan att till och med nämna dess hufvudarbete, konstitutionen, må man väl fråga hvilket ämne den lemnat orördt. Val, allmän organisation, landtarm, marin, embetsmän, press, jernvägar, allmänna undervisningen fastighetslån, skatter, oktroj, budget: hva har icke den förändrat, ombildat, reglementerat! Och då man tänker på att allt detta låtit sig göras oaktadt all den förökning i arbete, omsorger och detaljer, som hvarje nytt system medförer i administrationen, så väl hvad inrikessom utrikes-affärerna beträffar, måste man erkänna att det gifves få exempel på en dylik aktivitet och fruktbarhet i styrelsen. Den upphinner om ej öfverträffar konsulatets. Jag vore frestad att tro att, såsom man flera Fnger sagt mig, presidenten sedan lång tid haft i sina portföljer, eller rättare sagdt kappsäckar, från Boulogneoch Strassburgs-expeditionerna en fullfärdig konstitution, en sammanhängande regeringsplan, med ett ord ett. politiskt system, till Frankrikes fromma. Det var att hålla sig färdig i tid, men det är så som hvarje president borde göra, för .att icke komma till korta med en så rörlig nation som vår. Detta förutseende öfverensstämmer för öfrigt med presidentens karakter, som alltid anat den Napoleonska dynastiens pånyttfödelse i Frankrike; — han är föröfrigt nitiskt understödd, något hvaröfver mat ej må förundra sig, enligt den gamla grundsatsen . initia . fervent; Jag vill särskildt citera krigsministern, hvars byråtjenstemän, såsom en högre embetsman häromdagen sade mig, icke. hinna med honom, och att de voro i jag vet icke huru många dagars efterhand med expeditionerna. Samma verksamhet råder äfven i de öfriga departementerna. Om man således har någon förebråelse att göra Louis Napoleon, så är det åtminstone ej den, som man fordom riktade mot den berömde kartaginensiska. generalen: Vincere scis, Annibal; sed non victoria. uti. Presidenten har brukat, brukar, och skall ännu intill den 29 grundligt bruka sin diktatoriska makt. Men, hvad nn dekretorna boträffar, 68 är dot här, såsom öfverallt annorstädes, ej qvantiteten utan qvaliteten som man måste taga i betraktande. Ingenting är lättare än att utgifva förordningar. Vi hafva, himlen vare tack, inhemtat tillräckligt i politiska ämnen, för att hvar och eni detta fall bildat sig sina goda eller dåliga ider. Det finns ej en handtverkare hos oss, som ej tror sig duga. till publicist, blott han kan skrifva, och ingen enda af våra skolgossar, som ej tror sig vara en Solon eller Lycurgus. För min del är jag således föga känslig för mångfalden af regeringsåtgärder: det är deras allmänna anda, deras värde hvar för sig, som sysselsätter mig. Deras antal är alltför betydligt, och läsarne hafva alltför liten smak för återbliekar, för att jag här skulle försöka att låta diktatorns dekreter passera revy inför dem, sysselsatta såsom de äro med det närvarande, och bryende sig föga om det förflutna. Men vill man emellertid hafva en hastig öfverblick öfver, presidentens lagstiftande verksamhet, skall jag försöka att teckna den inågra få drag. Man måste skilja mellan de dekreter, som hafva en mera egentlig guvernemental syftning, och dem, hvilkas syfte är hufvudsakligen administratift eller ekonomiskt. v På syftningen af de förenämnda misståger sig ingen. Det är den till den högsta grad drifna koncentration: i. presidentens hand af den politiska makten och af allt hvad som för denna makt erfordras. Jag skall blott eitera ett enda exempel, emedan: det. är det mest slående af alla, och derföre attrörer ett ganska grannlaga ämne, hvarvid Frankrike med rätta fäster en särdeles vigt. Jag vill tala om domareembetenas oäfsättlighet, Hvilken i sig sjelf är en stor social garanti, men som framför allt för ögon blicket, då alla pressförseelser falla under tribunalernes domsrätt, och då exekutiva mynESSENS En