Aftonbladet – 30 mars 1852, sida 1

St TI Se la a UTSE vält I GI let Ad Fe en bladet och tog sig ädelt an. det heligas representant,. den svenska protestantismens erclesia presså. I dag här äfven Svenska Tidningen dragit svärdet: Det kommer nu an på att visa oöfverträffligheten af det religiösa lifvet och den kyrkliga inrättningeni Sverige, Aftonbladets gudlöshet och :lättsinne,: och den höga beundran; som utlandet -hyser för Sverige; på grund af dentröhs lyckliga enhet, som lärer blömstrå i svenska stätskyrkans skydd, detta sköna trosl:f, som. dock enbet Merkebiskopen af Wiogård lärer försvunnit för latt lemna rum åt otrön ock vantron. Om: Svenska Tidningen så önskar, skola vi göra oss ett nöje af att efterhand tillsammans med. vår yrkesbroder litet närmare undersöka en och annan af de angifna : punkterna, och vi tvifla ej att en sådan undersökning skall blifva lärorik: för oss: båda: Särdeles gläder det öss, attSvenska Tidningen delar vår vördnäd för Latber och bekännär sig till den stora reformatorns tydligt och omisskänneligt luttalade åsigter. . Det är ocksåsallt hvad vi begära,, —: Luthers lära och en:kyrkoförfattning Ii hansvanda; om också icke fullt så: fri som I han tänkte sig den. Vi hade endast begärt Tlitet tolerans, der han yrkar fullt andligt obeIroende af: statsmakten. : Men denna afvikelse bör väl ej alltför mycket förtryta vår medbrotIder. Till bevis på vår glädje att se oss med ISv. Tidningen öfverensstämma deri, att vi båda underordna oss Luthers auktoritet, anhålla äfven vi 8 vår sida att få anföra några Luthefs ord; hemtade ur Hans berömda skrift -Om den -verldsliga öfverheten: Gud den allsmäktige har gjort vära furstar galna, Hatt de icke mena annat, än att de kunna göra och -I bjuda sina undersåter, hvad helst de vilja; och unti dersåterne fara ock ville ock tro, att de äro skyldige Hatt lyda alt detta, utan inskränkning; hvadan furstarre Inu häafvå begynt bjuda folket, att lemna ut böcker, tro och tänka hvad de föregifva; hvarmed de fördristat sigy att äfven sätta sig på Guds stol och mästira Isamvetena och tron, och efter sin galna hjerna sätta Iden Helige Ande-i skola. : Pästä ändå, att man bir licke säga dem det, utan skall på köpet kalla dem Inädiga Junkrar., Den verldsliga styrelsen har lagar, som ej sträcka sig längre, än öfver kropp och gods, och hvad so: jär utvärtes på jorden. ;Ty öfver själen kan och wii I Gud ej läta någon annan regera, än sig sjelf allena. Derföre, derest verldslig makt understårsig att gifva Tsjälarne låg, der griper hon in i Guds styrelse, och T förför och förderfvar blott själarna. Det vilja vi göra Isä klart, att man skall kunna taga derpå, på det våra junkrar, furstar och biskopar måga se, hvilka Idärar de äro, när de med sina lagar och bud vilja dtvinga menhniskorna att tro: så eller annorlunda . ..., )Äfven fär hvar och en stå sitt eget kast derfir, Tburuchan tror, och måste för sig sjelf se till att han rätteligen tror. Py så litet sor en annan för mig Ikan fara i himmelen eller helvetet, sä litet kan b:n ock för mig tro eller icke tro; och så litet han för mig kan öppna eller tillsluta himmel eller helvete, sä litet kan han drifva mig till tro eller otro. En:eIdan det då ligger hvar och n på hans samvete, huru Tham tror eller icke tror, och dermed den verldsliga mal:ten icke lider något intrång; skall hon ock vara tillfreds och sköta sitt, och låta :en tro så eller annorblunda, som man kan och vill, och ej truga någon med Jvåtd. Ty tron är ett fritt verk, hvartill man ej kan Itvinga någon. Ja, den är ett Gudomligt terk i anIdan, längt ifrån; att yttre väld skulle kunna uttvinga Toch däna den. Deraf-har ordspråket kommit, hvilIket äfven Augustinus har: Till tron kan och skall man lingen tvinga. S Utomdess Se de blinda, eländiga menmniskorna ej, Thvilken alldeles: fåfäng och orhöjtig sak äe företaga. I Ty huru strängt de befalla och huru starkt de väsnas, Ikunna de ju icke drifva folket längre, än att det med I munnen och med handen följer dem; hjertat kunna de ju icke tvinga, om de ville bära sig åt aldrig så. Ty I sannt är ordspråket: Tänkar häfva fritt lopp; hvad Tvill det dä säga, att de vilja tvinga folket att tro i bjertat, .ocH-se, att det är omöjligt? De. drifva derImed de svaga samveten med våld till att ljuga, till att I förneka och säga annorlunda, än deihjertat hålla före, samt belasta således sig sjelfva med vederstyggliga främmande synder: Ty alla de lögner och den falska bekännelse, som sådana svåga samveten göra, falla öfver den, som uttvingar dem. Det vore ju mycket bättre; om ock deras undersåter foro vilse, att. låta dem fara vilse rätt. och slätt, än att tvinga dem till lögn och till att säga annat, än hvad de hafva i hjertat; det är ock icke rätt att vilja åfstyrå det öndu med det, som är wärre.n ; Sä säger du: Paulus har dock sagt; Rom. 13: 1: Hvar och en vare öfverheten, som väldet hafver, underdånig; och Petrus säger, 1 Petr. 2: 13: Varer underdåniga all mensklig ordning. Svar: Der kommer du ganska lämpligt; ty dessa spräk äro på min sida. Paulus talar on öfverheten som väldet hafver. Nu har du nyss hört;satt öfver själen ingen ;skan. hafva välde, utan Gud, Särmäste ju Paulusjicke kunna tala om nägon lydnad, utom der välde kan ega rum. Deraf följer, att han ialar, icke om tron, så att den verldsliga mäkten skulle hafva att befalla tron; utan om utvärtes häfvor, till att ordna och regera sådana på jorden. Det tillkännagifva ock hans ord tydligen och klart, dä han sätter gräns bäde för makten och lydnonden, och säger, Rom. 13: 7: Gifver. hvarjom och enom det j pligtige ären: dem skatt, som skatt bör; dem tull,, som; tull bör; dem rädsla som rädsla tillhörer; dem heder, som heder tillhörer. Se der: verldslig lydnad och makt sträcker. sig blott öfver skatt, tull, rädsla, heder, utvärtes. Samnmialedes, dä han säger, v. 3: De, som väldet hafva, äro icke dem till räddhåga, som väl göra, utan dem, som illa göra, inskränker han dock väldet, att de ej skola mästra tron eller Guds ord, utan onda gerningar. Det vill ock Petrus, dä han säger: Mensklig ordning. Nu kan ju mensklig ordning ej sträcka sig i himmelen och öfver själen, utan blott på jorden till menniskornas yttre vändel inbördes, der menniskor kunna se, känna, döma, fälla utslag, straffa, befria. Detta allt,har ock Christus sjelf artigt ätskiljt och korteligen fattat, då Han säger, Matth. 22: 21: Gifver kejsarenom det kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer. Om nn kejsarens makt sträckte sig till Guds rike och makt, och ej vore nägot blott särskilt och synnerligt, skulle Han icke hafva gjort denna åtskillnad. Ty, säsom sagdt är, själen är ej under kejsarens makt: han kan hvärken lära eller leda, bvarken döda. eller göra lefvande, hvarken binda eller lösa, hvarken döma eller afdöma, hvarken hälla eller släppa henne; hvilket dock mäste ske, om han hade makt att befalla öfver bkenpne och föreskrifra henne lag: utan öfver kropp, gods, ära, kan han väl göra det, ty sädant är under hans makt. .., Och Petrus säger, Ap. Gern. 5: 29: Man måste mer-lyda Gud än menniskor; hvarmed han ju äfven tydligen sätter en gräns för den verldsliga makten. Ty derest mån mäste hälla allt, hvad den verldsliga makten ville, vore det förgäfves sagdt: man måste mer lyda Gud än menniskor . . .n Föröfrigt kan ej tron eller kätteriet säkrare vinna styrka, än om man utan Guds ord med blott väld handlar deremot. Ty man är fast öfvertygad, att detta våld ej bar en rättvis sak, utan handlar emot rättvisan, emedan det utan Guds ord far fram, och icke vet att bjelpa sig på annat sätt än blott genom väld, säsom de oskäliga djuren göra. Ty äfven i verldsliga säker kan man ej fara fram med väld, om as dat Aaräitta förnt klifejt Sfeorminnat med dot rätta