Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 3

hästrace, som nu är i fråga att införskrifvas, vilja vi åter vända våra blickar åt fäderneslandet. Vi skola i-detta grannlaga ämneicke uttala något eget afgörande omdöme, och vi tro oss hafva gjort nog om vi lyckas ställa frågan på sin rätta ståndpunkt;: då omdömet för den såkkunnige eju bör i! blifvar-särdeles svårt. : tookoeh edan Hr LCeyon,; som tär! den; Hvilkew först väckt frågan om förädlingen genom Percherons, yttrar i sine fråntrycket utgifna Tankar i Sveriges: hästafvelsfrågårr(Bid: 6) följande: Då nu den endä: riktigt! genomgripande åtgärden, som för hästafveln blifvit giord, börjar närma sig. till -enålder af ett.par århundraden, och, till-följesäf-tidernasförändrade förhållande, visar sig jemterdet, som sedermera i den saken vidtaget är; icke i stånd att för närvarande bjelpa hästafvela i: landettill behörig ändamålsenlighet;då denna bristande ändamålsenlighet är vafgjord—-— — och då utan offentlig mellankomst en snar förbättring uti -hästväsendet i det hela hos: oss är svårligen möjlig; så tyckesidetj soms.skulle.kraftiga åtgärder från stätens sida till vår hästafvels befrämjande i närvarande tidpunkt vara rhögtraf behofvet påkallade. ps Kronans stuterier sägas här, så vidt vikunha fatta meningen, vara en: föråldrad inrättning, icke i stånd att för närvarande upphjelpa hästafveln här i landet; men hvarförede icke kunna det, hvari deras fel består; hafva vi-förgäfves sökt upptäcka i hela förf:s skrift. — Deremöot säges (sid. 37): Då dessa inrättningar hafva varit beräknade väsendtligen att underlätta atveln-af hästar tjenliga till:-krigsbruk, så vore det: obilligt neka; att de motsvarat ändamålet. Härför har vårt rytteri kunnat vittna ochvittnar än., — Strax iderpå säges: Att de likväl icke :gagnat hästafveln idethelX så, som de kunnat göra, om betydligare delen:af:de allmänna hästarne i landet varit större och kraftfullare, detvär heltnaturligt. Äfven vi finna detta ganska naturligt; men. äfver här får man icke veta hvilka fel i organisationeller förvaltning vidlåda ;kronans stuterier; ty att hästarne i: landet i allmänhet äro små och derföre sväga, utgör visserligen en ökad! svårighet för stuterierna ätt öfvervinna; men icke är det deras fel. Det var ju för att afhjelpa dessa felsom derinrättades? Och frågan är här :-Awarföre hafva de ej. kuns nat afhjelpa dem? LE: in Författaren tadlar, på samma sida förfa-. ringssättet att begagna stora och utmärkta beskälare till små och dåliga :stom; men när nu ett land i allmänhet har ssmå ock dåliga ston; hvad. skall: man. då göra? Skal man till dem äfven begagira små och dåliga beskälare? Det kan ej vara meningen. Nej, säger författaren; sförsta steget bör bestå i: något särskildt: företag till sarbetskäst-afvelns upphjelpandes (sid.-38): Och-dettaförsta steg skulle i förf:s tanka utgöras af anläggningenvaf Percheron-stuterier i alla län af södra ochi mels lersta Sverge, för att öfverallt hållarbingstar tillhanda till landtbruks-hästafvelns--upphjelpande. re va Vi måste bekänna att vi ej kunna fatta denna -tankeledning. — Det duger ej, enligt författarens mening, att använda stora och utmärkta beskälare till små ) och dåliga ston; då dessa .beskälare äro uppdragna vid: krohans-stuterier; men då de komma från Frankrike och-heta Percherons, då — verka dessa stora och utmärkta beskäläre högst förträffligt; och man. kan då med en iekekonstant racey uträtta mera än man förut kunnat med en konstant;som v till. sina egenskaper dessutom står i vida mera harmoni med de hästar vi äga, än den nya och tyngre racen. Vi skola i ett följande nummer afsluta detta vigtiga ämne, som fordrat mera utrymme än vi beräknat. (Insändt.) Natter emellan den 11 och 12, dennes timade i Hummelmora af Wermdö församling den olyckan, att nämdemannen . Wilhelm Perssons vackra, ej brand