Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 2

minst behagliga-person af! sitt kön, svarade icke; hennes ögon, vända emot skogen, undersökte dess inre med:ett utseende.af sorglig aning. Den gamle tiggaren drog sin följeslagerska i kappan och hade henne till att sätta sig på en jordkulle, beklädd med mossa; han talade en stundsakta till henne och tycktes ömsom tillrättavisa henne med stränghet och ömsom uppmuntra henne med faderliga förmaningar och råd. Efter denna underhandling reste sig hedersmannen och haltade sakta in iden högstammiga skogen, stödd på sin ledsagerskas arm. St ab De hade ej gått hundra steg då plötsligt trenne karlar, hvilka, likt mogen frukt, föllo ned ifrån de nära stående träden, stängde vägen för dem; i detsamma framkommo ett tiotal individer, beväpnade med skjutgevär, från sina gömställen och omringade det vandrande paret. Männen, som legat i bakhåll, igenkändes : på deras långt nedhängande hår och deras ludna tröjor -af stengetshud, som bretagneska insurgenter. T Hvilka ären j?Hvart ämnen j er?) frå gade den som syntes vara deras anförares Häöj flickunge by: sade den blinde; -xwdet är väl inga blå här, hä?s 3 ia Nej, min fars, svarade den storväxta flic;kan i kapuschongen med en darrande näston; de äro alla goda menniskor. Ni-kan tryggt tala med dem. Inte sannt, go herrar? ; Låt honom tala, återtog chouanen.Vi höra.n ; . Bedrar du dig inte, min lilla flicka? in vände tiggaren. Den gode Gudens och kun: