Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 29 Mars. I konseljen sistlidne lördag har Kongl. Maj:t till landshöfding i Östergöthlands län utnämnt dervarande t. f. landshöfdingen, kammarherren och öfverstelöjtnanten grefve Henning Ludvig Hugo Hamilton, och i samma konselj har akademisekreteraren Chr. Naumann blifvit utnämnd till professor i folkoch statsrätt jemte processrätt vid universitetet i Lund, för hvilken profession en ledig lön funnits från och med 1842 års början. Sedan Svenska Tidningen redan för några dagar förutsagt grefve Hamiltons utnämning till landshöfding såsom nära förestående, var man här beredd att med det snaraste få se denna förutsägelse vinna bekräftelse, hvilket också nu inträffat; Utnämningen var för öfrigt på förhånd afgjord, då grefve Hamilton vid baron Palmstjernas inträde i konseljen emottog förvaltningen af berörde län, och ehuru den tillförordnade Jandshöfdingens förfarande vid provinsmötet i Linköping angående skatteförenklingsfrågan väckt någon förvåning, har man icke betviflat; att han skulle erhålla ifrågavarande län till belöning för de förtjenster han förvärfvat sig, dels såsom hofman och dels i egenskap af en utaf det konservativa riddarhuspartiets habilaste ledamöter. Att han förut icke haft någon befattning på den civila banan kunde naturligtvis icke vara något hinder emot hans utnämning, då man under nuvarande system synes hafva antagit till hufvudprincip vid landshöfdingebefordringar, att så sällan som möjligt dervid-ihågkomma den civila skickligheten utan i stället belöna s. k. riksdagsmeriter eller vissa militära och hofmannaegenskaper. Bland sådana kandidater måste man tillerkänna grefve Hamilton ett utmärkt rum; ty han hade hos sig förenade dessa särskilda förtjenster; han var bofman, militär och riksdagsman. Om således grefve Hamiltons befordran till landshöfding icke ådrager sig någon vidare uppmärksamhet, så anse vi deremottillsättandet af den nya, under elfva år lediga juridiska professionen vid Lunds akademi vara förtjent af en närmare belysning. Våra läsare torde erinra gig, att rikets ständers sednast församlåde revisorer hade gjort allvarsamma anmärkningar deröfver, att sedan ständerne redan år 1841 anslagit-em ny professorslön, å 1600 fdr bko, till Lunds universitet, hvilken enligt Kongl. Maj:ts beslut skulle tillfalla juridiska fakulteten, den nya professionen sedermera fortfarande hållits ledig och lönen ingått till akademiens reservfond sämt användts till hvarjehahdä för? det dermed afsedda ändamål alldeles främmande saker. Äfven bör man erinra sig, att då ständerna anslogo denna lön, skedde-det under uttryckligt förbehåll, att föreläsningar skulle hållas öfver rikets grundlagar och konstitutionela institutioner. Men med uppfyllandet af detta vilkor har det icke varit någon bråd