Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 2

han sig yttersta kanten af hafsstranden och lutande sig emot svalget, i hvars djup forsen sorlade, tycktes han med utomordentlig noggrannhet undersöka sluttningen ner emot vatnet. Han återkom sedan och intog sin plats vid Hervås sida, bredvid den uppställda bataljonen. i Dränkta eller nedskjutna, är det ej så?s frågade Francis lakoniskt. Tyst, hör mig, sade Hervå. Fleur-de-Lys vibrerande stämma hördes ifrån. småskogen, Kommendant Pelvenn, sade han, cni höl mig, är det ej så?, Ja, min herre, svarade Hervå, i det har oförskräckt närmade sig vägen några steg framom sin afdelning. Ni är omringad, min herre, återtog Fleur de-Lys. Med den styrka jag har på min sida, kan jag nedgöra er alla, ända till sista man, utan att en blodsdroppa skall spillas bland oss. Jag skall också göra det, om ni tvingar mig dextill. Vi känna er tapperhet och er tillgifvenhet för er piigt; men pligten måste ge vika för det omöjliga. Giferfångna. Uti: det läge jag befinner mig kan jag ej, återtog Hervå, svara er, innan jag hunnit inhemta min löjtnants mening: tillåter ni mig detta?n ; Gör det, min herre,, svarade Fleur-de-Lys. Det är ingenting som brådskar. Hör migv, sade han, midtibland sina ångestfullt lyssnande soldater, nu är det vår tur att ge de der menniskorna igen deras gyckel med tvätterskorna; det är ej fråga om annat, för att rädda vårt lif och vår heder, än at våga hvad jag väl tjugugånger. som gosse vågat af endast ungdomsöfvermod. Skyddade af natten och de hör träden äro alla våra rörelser på den här punkten förlorade för fienden. — Ni ser den der vinkeln, som går in