Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

lin: Gyrithoa, och hr Uddman sjöng flera romanser och folkvisor. Slutligen gafs en tableau vivant: Gustaf Wasa i sin ensamhet, komponerad af prof. Wahlbom, arrangerad af hr J. Salmson. Målningsexpositionen för aftonen var arrangerad af hr Marcus Larson och måhända den rikhaltigaste och intressantaste af alla de likartade expositioner, som under de :ednare ären här egt rum. Den omfattade 165 N:r, hvaraf nästan ingen enda här förut varit sedd vid någon exposition. Särdeles uppmärksamhet ådrogo sig tvenne stora målningar at van Goyen och Ruysdael, tillhöriga statsrädet grefve v. Platen, samt tvenne nya storartade och originella marinstycken at hr Larsson; det ena framställande en åsknatt på hafvet, med månsken; det andra: korvetten Lagerbjelke och fregatten Josephine till ankars vid Bukkefjorden i Norge, vid solnedgången, som öfver de höga Bukkensfjellen kastar ett magiskt skimmer. Båda styckena tillhöra H. M. Konungen.. Detta tafvelgalleri är i dag samt i morgön, och om fredag öppet för a lmänheten mot en afgift, som tillfaller de nödlidande i Wermland. a — Vi omtalade för någon tid sedan att några boktryckeri-arbetare hade organiserat sig till ett bolag för gemensamt bedrifvande af boktryckeri-rörelse. Detta typografiska aktie-bolag har nu, i kraft af laga afslutadt köpekontrakt, för 5000 rdr bko inträdt i eganderätt af hr P. A. Huldbergs boktryckeri. Vilkoren äro fördelaktiga för den nya associationen, så vida som dessmedlemmar genom utförande aftypografiskt arbete för den fordna egarens räkning kunna efterhand afbetala inköpskapitalet, utan erläggande af några kontanta tillskott. Detta är den första association mellan arbetare, som. så vidt det är oss bekant, kommit till stånd i vårt fädernesland. Vi hoppas allt godt för dess framgång, och vi äro öfvertygade, att upplyste och välvillige principaler icke skola finna något ondt deri, om någon af deras arbetare vill nedlägga sin sparpenning i detnya företaget, som för öfrigt icke är af den omfattning, att det skulle kunna blifva någon äfventyrlig konkurrent för de större firmorna. Om associationer mellan arbetare skola lyckäs, bör det vara i sådana yrken, der inga större förlager erfordras, så att bolagsmännen icke behöfva belasta sig med lån och betungande räntor. Önskvärdt anse vi likaledes, att ej bolagen göras för stora, hvilket alltid måste blifva hinderligt för diskussionen och beslutens enhet. I afseende på den andra omtalade föreningen mellan skrädderi-arbetare, hafva vi hört att den också lärer träda oförtöfvadt i verksamhet, likväl tills vidare, och så länge vår npäringslagstiftning ej medgifver annat, under den form, att en af bolagsmännen såsom mästare ikläder sig det yttre ansvaret för det hela. Det har mer än en gång blifvit uttaladt, att sådana föreningar erfordra mycken ihärdighet, sedlig kraft och allvar hos sina medlemmar; detta är sannt och får icke förgätass Men å andra sidan ligger det en stor uppmuntran i den känslan, att frukten at erfs arbete mera odelad kommer en sjelf och ens närmaste till godo, och medvetandet af besittning — den må vara aldrig så liten — lifvar alltid känslan af pligt och ansvar. Vi hoppas att på detta sätt det associerade aretet, som börjar göra sig gällande i andra länder och efter sakernas natur ej länge kan bli främmande för vårt fädernesland, skall der inträda på ett sansadt, lugnt och oförargligt sätt, och således ifrån början försona deras motvilja och lugna deras farhågor, som deri se något farligt för statens lugn eller någon trångbröstad socialistisk despotism. En sak lägga vi våra arbetare på hbjertat, att ej af de uya föreningarna med: ens förespegla sig alltför stora materiella fördelar. Förtroendet fir de nya bolagen kommer endast i den mån allmänbeten ser att de bedrifvas med utmärkt skicklighet, ordning och allvar. Äfvenså kunna vi ej underlåta att varna dem af våra yrkesmän, som arbeta för andra, för hvarje försök att genom arbetsvägran eller andra medel tilltvinga sig högre arbetslöner. — Alla de försök, som utländska arbetare gjort att på detta sätt förbättra sin ställning genom väldförande af den fria konkurrensen, bafva slutat med arbetets ytterligare beroende af kapitalet och machinerna. Dylika försök hafva äfver hos oss varit gjorda med lika liten framgång. Det är en af de första satserna i den friare ekouomiska lagstiftningen, att hvar och en, arbetäre liksom förläggare, måste ha rätt att se sig om hvar han kan få sitt eget tillgörande bäst ersatt, och sina förnödenheter, i litsmedel eller arbete, för bästa priset. Tvenne ensidigheter äro hka fientliga mot denna frihet: skråväsendet och socialismen. Vi hoppas att bos osg det förstnämnda onda må kunna helt och hållet aflägsnas, utan att gifva rum för det sednare, hvars förtryck om möjligt är ännu olidligare. sel mm nmmarisk tnnoift till Svanska TI äkarasätllska.