Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

Herv kunde ej tillbakahålla en bifallande rörelse, sOch hvad Fleur-de-Lys beträffar,, återtog Francis, så är han ej-en bourbon, säger ni!l, Jag är fullt öfvertygad derom.n I sådan händelse, hvem han än må vara, skall han räknas: lika med de andra fångarne vi kunna komma i tillfälle att göra. Generalen förbinder sig att behandla honom såsom om han frivilligt gifvit sig: de skola endast hållas i-fångenskap till krigets slut., Jag kan ej annat än sätta tro till edra ord, Franciss, sade Herve, och, när det så förhåller sig, så bör jag önskå er framgång för deras skull som jag så mycket älskat, Gå då och handla; men, uti det läge jag befinner mig, har jag ingen rätt att föra kommandot öfver edra soldater, äfven om jag skulle vilja det. Gör er skyldighet, säger jag er; hvad mig beträffar, jag må göra min eller ej, så följer jag er ändå inte.s Ehuru väl Francis fann sig mycket sårad och missnöjd med detta beslut, fruktade han likväl att ytterligare öfvertalning skulle kunna tydas mindre väl från Hervås sida, och utan att yttra ett ord vidare, lät han goldaterna uppställa sig; men Hervå ändrade pallat mening: det föll honom in, att om han drog sig undan från deltagandet i den dram som stundade, skulle han snarare lyda en svaghetsän verklig hederskänsla, Hans närvaro kunde åtminstone mildra verkningarne af denna numera oundvikliga katastrof, Hans ålder och .hans rang skulle ingifva ett förtroende, som kanske skulle nekas den unge löjtnanten; måhända det äfven berodde af honom att förhindra det ej blodiga uppträden ödelade denna boning, som nästan hade blifvit ett fådernehem-för hans syster. Hervå meddelade dessa sina reflexioner åt Francis och förklarade sig villig-att följa honom, un