Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

oaktadt allt dervid passerat i det fullkomli-f gaste lugn. Republiken, provisoriska regeringen, konstituerande församlingen och pressen, allt representerades vid detta tillfälle genom sina förnämsta personligheter. I politiskt hänseende var general Cavaignac den mest framstående personen, och man kunde märka såväl på de närvarandes sinnesstämning som på den, hvilken under prosessionens väg gaf sig luft hos en del af befolkningen, att man rätt uppfattat generalens val till ledamot af lagstiftande kåren, och att detta val i folkets tanka ganska riktigt betydde, att oppositionen på hans hufvud planterade sin fana. En anekdot, som jag kan utge för temligen tillförlitlig, då den berättats mig af en person som sagt sig ha varit vittne till händelsen; tecknar fullkomligt situationen. Hr Viellard, känd såsom presidentens vän, närmade sig general Cavaignac med dessa ord: general, sjag lyckönskar mig att vid detta sorgliga tillfälle se mig förenad med er, och jag hoppas att denna förening icke skall upphöra vhär,. — Min herre, skall generalen hafva svarat, jag lyckönskar mig å min sida öfver batt ni här bereder mig tillfälle att uttrycka omina tänkesätt. Förenade, säger ni; ja vi kunna vara det inför denna graf, men eljest nicke, Händelserna kunna mellan oss föranleda ett stillestånd, en vapenhvila, men aldrig förening, fred.n . Vid grafven hölls icke något tal, som det säges, emedan regeringen förbjudit det. En mängd polisagenter hade fattat posto på kyrkogården och öfvervakade i detta afseende det noggranna iakttagandet af maktens ordres. Man åtskiljdes också i allt lugn. Man kan nu utropa med Joad: hvad tiderna äro förändrade! Ni vet att man hos oss mer än en sätta i rörelse de lefvande. En afliden, sådan som Marrast, skulle under vissa epoker för orost:ftarne vart ett oskattbart fynd. Han hade för öfrigt äran att dö fattig. Det säges att han knappt efterlemnat så mycket att det hunnit till begrafningskostnadernas betäckande, och jag har all anledning att tro detta vara sannt. Valet i Seinedepartementets fjerde distrikt har börjat i dag, men vare sig att man betänkt huru föga vigt det ligger uppå om oppositionen skulle kunna i församlingen insätta ännu en medlem till de 4 eller 5, hvilkas val den lyckades genomdrifva, eller att det föga intresse, som hr Carnot sjelf för närvarande säges visa för allt som rör politiken, afsvalnat hans vänners ifver, nog af, valet tager endast i ringa grad allmänna uppmärksamheten i anspråk. Charivaris skämtar mycket öfver denna hr Carnots förmenta likgiltighet. A propos ,Charivaris, vill jag fästa er uppmärksamhet på ett ganska intressant factum; småtidningarne hafva nemligen efter den organiska presslagens utfärdande börjat ganska väsendtligt emancipera sig. Detta gaf sig i synnerhet för några dagar sedan tillkänna i ,Chronique de Paris., ett litet legitimistiskt getingbo, genom en kritik öfver denna samma presslag, och hvilken utvisade att den åtminstone icke hindrar pressens organer att uttala sin mening. Regeringen har hittills visat sig fullkomligt känslolös för dessa henne från flera håll tilldelade små slängar. — Hvad de stora tidningarne beträffar, så märker man, efter presslagens utfärdande, äfven i dem en och annan frihetsskymt, som dessförinnan var från dem absolut bannlyst. Man finner nu några tillstymmelser till diskussion, liknande dessa milda fläktar, som en lugnad himmel sänder till fångarne midt genom gallren i deras fångelser. Detta är mycket enkelt. Det är, såsom jag tror mig ha sagt flera gånger tillförne, endast censuren som gör pressens verkliga död. Då man kan offentliggöra sina idger, med förbehåll att svara för dem, har man dock alltid några garantier i domrarnes oberoende och i synnerhet i den opinion, som dömer både domare och regering och nödgar dem att hålla sig mom rättvisans gränsor. Det finnes ingen så väl organiserad despotism, hvilken den än må vara, som icke ger vika för allas opinion eller ock snart krossar sig emot densamma Vi ha haft ett exempel på denna äterkommande diskussion i en artikel om de tvenne Bourbonska liniernas sammansmältning, hvilken hr Salvandy offentliggjort i Assemblee ST TS SEELE, fr od of Hed fört mr få fer äng sökt att med de dödaj: Nationale, och hvilken, oaktadt inhvärfd il en massa sväfvande ord och fraser, dock är ganska betydelsefull för sjelfva sitt ämne, och. har gifvit åtskilliga andra blad anledning eller rättare djerfhet att sysselsätta sig med samma sak. Också är allmänna uppmärksamhe-l ten sedan några dagar ganska lifligt upptagen af denna fråga. Hon är icke såsom så många andra, ämnad att som en skugga passera ötver vår horisont. Det är otvifvelaktigt att den ligger i sjelfva situationen; att la fusion, är den murbräcka med hvilken royalisterna i Frankrike skola försöka slå en breche i den nya styrelsens välde, mellan de tvenne kongl. familjerna, om man anser den möjlig, till och med redan skedd, skall den också blifva en försoning, en sammansmältning mellan de partier, som dessa familjer hvar för sig representera? Det är endast på detta vilkor som den skall hafva nåMen denna fusion . gon politisk betydelse, och denna betydelsel skulle måhända vara stor; men detta vilkor utgör just den enorma svårigheten! De legi-! timistiska och orleanistiska partierna äro icke l! endast män; de äro principer, och diametralt motsatta principer, hvilkas fullkomliga oförenlighet, om den ock icke förstås, dock lifligt kännes af båda parterna. ArHeoh P. S. Jag erhåller i detta ögonblick Monitören; den innebåller ett dekret som nedsätter Femprocentsräntan till 4!,. Täravarkof.å man