Aftonbladet – 20 mars 1852, sida 2

en sannolikt oftast af egennytta eller för penningar, nottagit till införande eller författat de för ändamät erforderliga uppsatser och berättelser. Allt detta, ehura icke fördöljbart för de med sarnas gäng mera bekanta, har likväl allt för Vinge ifvit en hemlighet för mingden. Helt godtroget ar folket, som eljest Säkert gerna skulle se sin reering öppet och ärligt uttala sitt tänkesätt och sina sigter, ansett regeringens tystnad och föresats att erkänna nägot visst blad uttrycka desamma, säm bevis på att hon vill vara oväldig och opartisk, mt att hon hyser tillit till nationen och förtröstan å den kraft, som ett lagenligt och upplyst styrelseitt bör kunna påräkna i folkopinionen. Ja, det syes som skulle äfven mängen eljest skarpsynt man ke hafva insett, att om en regering verkligen med ppriktighet och nit äsyftar att uppfylla sina löften ch pligter mot folket, hon i vär tid och under en så tbredd publicitets rastlösa verksamhet, svärligen kan mbä a en egen erkänd organ, dä i landet partier ch kotterier underhålla särskilda tidningar och förattare, hvilka, med temlig oförsynt djerfhet föreifva sig försvara det sanna, det rätta, det allmänt yttiga, under det de egentligen endast äsyfta försvar ch befordrande af enskilda intressen. Så har, i snart sagdt alla Europas länder, värt get kära fådernesland icke undantaget, folket länge rott sina regeringar, säsom de ock vanligen sjelfra ilja låta päskina, stå öfver alla partier, endast äsyfta llmänt väl och enskild rätt, samt aldrig nedläta sig ill hemliga anfall mot samhällets friare institutioner, ill undergräfvande af garantierna för nationens rätigheter eller till förföljelser af de medborgare, hvilka ökt försvara eller befåsta folkfriheten. De kunna j, så har man tänkt, underhälla eller belöna de kandaltidningar, hvilka påtagligen endast äsyfta att örleda tänkesätten, försvara maktmissbruk, gynna nkräktningar på nationalrepresentationens, lagarnes, le erkända folkmyndigheternas omrden, underbälla fund och söndring mellan särskilda folkklasser och ntressen samt nedsvärta och beljuga enskilda persoer. .Det är omöjligt, så har den fromma folktron ranligen tänkt, att en regering, hvilken i sina ofentliga förklaringar och propositioner till folkets omud ständigt förkunnar sin afsigt att befordra samvällets bästa, väl värda dess angelägenheter, afhjelpa orister i lagar och inrättningar, befordra upplysning ch sedlighet, lindra folkets bördor, utbilda dess förrärfsfrihet, förskaffa det alla de fördelar, som en personlig sjelfständighet och frihet erbjuda, skulle kunna ippmuntra, bekosta, eller hafva andel i dessa lömska och hätska anfall, som man länge sett och ännu ser en viss del utaf tryckpressen, under olika former göra, säväl emot de stora principer hvilka tidsandan, under generationers utvidgade erfarenhet och utbillade rättsbegrepp, utvecklat, som emot dessa principers ärlige och omutlige försvarare. Det är ej hon, det är ej .på hennes bud eller uppmaning, som vi se framstå dessa tidningsorganer, hvilka. under de heligaste försäkringar att endast vilja värna och befordra regerings och folks gemensamma väl, göra : allt för att tillbakaföra eller qvarhälla dem i de gamla statsoch samhällsformer, hvilka hvilat så tungt och hindrande på vära förfäder, att de under svära strider och uppoffringar nödgats atkasta dem. Så hör man ännu mängen af de stilla i landena tänka, och måhända tror mängden än i dag, att de maktegande i Europa äro alldeles omedvetande, fullkomligt oskyldige i de äckliga meningstrider som med en beklagligen upplösande bitterhet föras af de sig så kallande konservatives lejda tidningar, mot den sjelfständiga af allmänhetens förtroende endast uppehällna delen af tidningspressen. Ja, det har fordrats två, tre generationers tid för att nu slutligen upptäcka sanna förhållandet med dennå förställningskonst,: detta gyckel med allmänt bästa och enskild välfärd: Det har fordrats, att det konservativa pärtiets verkliga beskaftenhet och afsigter skulle; under en inbillad segers obevakade ögonblick blottas, och derigenom äfven att de maktegande, nästan öfverallt i Europa, nu för tiden använda ett hemligt, politiskt opinionsmachineri för att inverka på allmänna tänkesättet. Det har fordrats upptäckten af de reaktionäres förskansningar vid sjelfva thronerna och inom ministererna, diplomatien och hemliga polisen, för att ändtligen upplysa folken, att det är ifrän det hället som detta opinionsmachineri sättes i rörelse för att förvilla och uppreta: allt i afsigt att begagna splittringen och förbistringen, till undertryckande af grundvalarne och garantierna för folkfriheten och till befästande af lemningarne efter det gamla enväldet samt återinförandet af dess grundsåtser och former. Vi hafve nu ändtligen kommit så längt, att nägot hvar börjar begripa, hvad de konservative säsom politiskt parti, i vär verlds gamla stater egentligen äsyfta, nemligen: att de, under försäkringaroe att vilja. upprätthålla -kyrka och stat, monarki osh lagar, religion och. sedlighet, familjbanden och rättvisan, egentligen afse endast sina egna-fördelar samt strida för .bevarandet eller ätervinnandet af de företrädesrättigheter, monopolier och intressen, som under de gamla enväldsformerna förlänades dem. Om vi betrakte det konservativa partiets beter nig Afqavallt I Too Aan0e Vi då icke att det ju tä: ifrän dess blinda, oförsonliga motständ till alls ny. och nödiga reformer, som den nu i nästan hel. Skåde fädande olyckliga ställningen härleder sig? e vi ej huru detta parti, som egentligen b stå: af flerfaldiga kotterier, med sinsemellan ganska kiftande intressen och opinioner, ehuru de i striden mo: folkfribeten sammanföras af fördomar och egenn tta, alldeles icke är enigt inom sig, hvarken om planer eller medel. Se vi det ej, i fråga om staten och kyrkan, hysa ganska olika äsigter: finne vi ej ibland det bäde monarkister och antimonarkister; bäde reaktionära och stationära och halfreformerande; både för och vedersakare af religionsfrihet; och äro FR ESR a i äsigter om alla öfriga vigtigare ö samhällslifvet. Med ett ord: skäde vi dem ej handla under en begreppsförvirring, som beklagligen till någon del ursäktar den förbistring de nu välla i samhällenas allmänna angelägenheter. Läsen deras tidningar! betrakten de oförenliga satser, de olika omdömen, de stridiga förslag som dessa innehälla, säväl i politiska som sociala ämnen! J skolen då lätt fatta, att partie:, säsom sådant, icke rätt vet hvad det vill, att de mänga kotterierna icke draga jemnt, att säledes partiet icke har den endrägt och styrka, som skulle kunna förmå de regeringar hvilka äro nog sluga att inse sina egna fördelar, att helt och hället ansluta sig till detsamma. Derföre och i följd af den öfverensstämmelse, hvilken, oaktadt äfven derinom rädande opinionsskiftningar, befinnes hos folkpartiet i allt hvad de större samhällsfrågorna angär, hafva i vära dagar regeringsmakterna, mer än förr, blifvit invecklade i en förställningspolitik och ansett sig nödsakade att söka, i deras egen anda verka på allmänna tänkesättet. De hafva, säsom medel härill, dels för ögonblicket uppmuntrat det eller de konservativa: kotterier, som närmast anslutat sig till naktens (vanligen hofvens och byräkratiens) förnenta intressen, dels köpt tystnad eller understucet biständ af de tidningar och författare hvilka alskt utgifvit sig tillhöra de liberala ideerna och olkets sak. Deraf hafva uppkommit dessa förindelser med en del tidningar, som regeringarne näst underhälla medelst stegrade uppoftringar, och om så litet kunnat gagna dem, men deremot för det resta ädragit dem folkens misstroende och missnöje. )er hvarest, säsom i Frankrike, regeringsmakten längre konstens TER Om ursäkt, min värd, men när man sjelf krifvit en quatrain åt ett fruntimmer med ess knähund, så är man just ej. .. Tillåt, ers höghet,, afbröt honom den Ala nn Aa ttna da KSR RR